- Project Runeberg -  Finska Weckobladet /
6:3

(1888) Author: Anna Edelheim
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— J nukterhetsfrägan hafnta peti-
tiansmeinarial blifwit inlemnade till
presterståndet af hr Schwartzberg
koch till borgareståndet af hr Neppem
tröm. «

— Z. Topelius besökte i måndags
på e. in. pä särskild inbjudning den
Sahlbergfka flickskolan härstäaes. Frö-
ken S. hetsade skalden med ett tal, i
hwilket hon framhöll att ehuru Z- T-
med ena handen tacksamt pekat på de
gåfwor ivi fått af Gad, särskildt på
naturen och på wårt land, han dock
alltid med andra handen pekat uppåt
mot dessa. åfivars gsfivare. Eii sång
med för till ället författade ord afsjöngs
af elewerna och en blamsterkorg öfwer-
räcktes åt den mördade giften, som
hj rtli g«och gladt samspråkade med bar-
nen. -

— Bönehuset i Taminerfors, Det
torde tvära hr C. Hilde-as afngt att
med det snaraste åter låta uppföra
detta hus, som på ett så sorgligt sätt
blifwit lågornas ros. .

—- Föreläsiiiiigar i Finlands kyr-
kohistoria hållas hwarje tisdag afton
kl. 8 V, i kemiska labratoriets hörnsal
af pastor Elis Bergroth· .

— ’Nytt i bokhandelii. Tivenne
små skrifter af den bekanta D. L. Mo ody

.hafrva med senaste post anländt från
Smerge. Den ena bär titeln Guds
Nåd, den andra Wägen till Gud-
ett ord till wägledning och
underwisning.

Biskop Alopei broschyr, Till
minne af biskopswiiitatios
nen i Helsingfors finnes nu-
mera tillgänglig äfwen i inisfionsbok-
handeln-

Söndagen predika:

J Nikolaikyrkari: Fiiisk höginessa kl. 9 pa-
stor Bengelsdorff; — fwenfk högmessa kl.
12 pastor Hahl; — finsk aftonfåiig kl 6
pastor Broberg.

J Gamla kyrkan: Swensk högmessa kl. 9
pastor Hahl; —- finst hö inessa kl. 12 pastor
Bengelsdorff; — swenä aftonsång kl. 6

« pastor Enqioift.

Å Wuorclci Finfk predikan kl. 10.

Wid Georgsgiitan 12: Predikan kl. 11 af
pastor B. A. Carlson.

J Allinishiifek: Predikan kl. 11 af J. A.
Karlberg; kl. 7 af flere talare,; kl. 2 Möte
för barn; kl 7 finsk predikan i lilla salen.

J Alliaiishusett hälles eivangelifkt möte Fre-
dagen den 10 dennes kl. half 8 e. m.

Ewaugelifkt möte: i Allianshuset nästa
onsdag kl. half 8 e. m.

UtlLdet

Misftonsunderrättelfer.
J iid i e ii.

Missianeii bland de spetälske winiier
framgång. De sista posterna hafwa
medfört underrättelser om fem dop inom
skotska statskyrkans Chambamission, wi-’
dare fem dop i Lohardugga, der den
Gossneiska missionen aibetar. De ame-
rikanska episkopalmetadisterna hafwa
fått förrätta tolf dop i Pithora.

J Simla, Pnnjab, har pastar W.
Carey, som werkar i baptistmissianen,
under årets lopp sått döpa 43 nyom-
wända. Bland dem, sotn nu åtnjuta
underwisning, hoppas ban före årets
slut få döpa ännu åtskilliga flere.

Från australöarna
hafwa sju infödda kristne anmält sig
wilja gå till Nya Guinea för att der-
ftädes werka såsom missionärer Te
så nu genomgå en treårig underwis-
ningskurs i missionsfkolan på Raiatea.

« F r å n K o n g o.

Missionär Richards har åter fått
döpa 40 infödingar-. En derntarande
europe, foin ingalunda är någon mis-
sionswän såg, att de nyomiitända i sitt
yttre skick woro helt olika hedningarne
och märkte deras glada, fridfulla an-
letsdrag. Han sade då till missionä-
ren: ,,Det är märkivärdigt, att ciwili-
sationen sä kan förändra de froarta;
sjelfiva deras blick blir en annan —-
den är nu så mil «. Herr Nichards
fioarade: ,,Det är iiägat annat och
mer än ciwilisationen, som werkar detta-
det är hjertats förändring, som gör
det. Ciwilisationen ensam har hittills
endast warit till förbannelse för Asrika.
Det är ewangeiium folket behöfiver".

Palitiska nyheter.

Dagens wigtigaste politiska nyhet är
det af kabinetten i Berlin och Wien
samtidigt publicerade ,förbundsfördraget,
sam Tyiklauds och Osterrite-Ungers re-
geringar afflutit med hwarandra redan
din 7 oktober 1879. Båda regerin-
garne ledas, heter det i motiiveringen
till publicerandet af fträfivan att upp-
rätthålla freden, afwärja störingar af
densamma och ärv öfwertygade att be-
kantgörandet af fördragets innehåll skall
utesluta hivatje twifipel härpå. För-
draget lyder:

1:o Sknlle emot hwad kontrahenterna
hoppas och önska, en af de båda rikena
angripas af Ryssland, få äro kontra-
henterna förpligtade att bistå hwarandra
med hela sin krigsmakt och sluta fred
endast gemensamt och efter ömsesidig
öfwerenskommelse.

2ta Blir den ena angripen af någon
annan makt, fä är den andra kontra-
henten förpligtad att icke bistå den an-
gripande och att iakttaga en ivänskaplig
neutral hållning. Om likwäl Ryssland
understöder angriparen, så träda de i
första artikeln uttryckta förpligtelserna
i kraft. Krigsföring och fredsbeslut skall
ske gemensamt.

3:o Fördraget skall hafwa en fredlig
karakter och för att utesluta tullskyd-
iiing hållas hemligt saint endast med
ömsesidigt samtycke meddelas en tredje.
Vegge kontrahenterna hängifiva sig, ef-
ter de tänkesätt kejsar Alexander wid
kejsarmötet i Alexandroivo uttalat åt
den förhoppning, att Rysslands rust
ningar ej i werkligheten skola wifa sig
hotande; och hafiva för närioarande
ingen anledning att offentliggöra för-
draget. Skulle likiväl denna förhopp-
ning, emot hwad man kaii tvänta tvifa
sig som ogrundad, få erkänna båda
kontrahenterna som en lojalitetspligt,
att tillkännagifiva kejsar Alexander, att
ett angrepp mot den ena skall anses
fotn« ett angrepp mot båda.

Att detta märkliga aktstycke, foin exi-
terat redan i-9 år, n u blifwit publi-
ceradt, har onekligen sin stora betydelse
och måste betraktas såsom en ny bor-
gen för freden, i det att det klart och
tydligt måste wisa Ryssland, att i
Europa finnes en starkt konsoliderad
makt, som noga öfwerwakar dess steg.
Att aktstycket idetta sistnämnda land
iväckt blandade känslor, är emellertid
naturligt. Så t. ex. skriftoer St. Pe-
tersburger Zeitung: Mait kan förut-
sätta, att den ryska tiationalkäiiflan med
rätta skall wisa sig djupt kränkt genom
det faktum, att redan under högstsalig
kejsar Alexaiider Il:s lifstid, han soin
dock war Tysklands bäste ivän, hwars
lojala hållning har förpligtat det före-
nade Tysklatid till den allrastörfta tack-
samhet, ett förbund existerat, hwars
första artikel med den största tydlighet
och skärpa behandlar Ryssland som
presumtiiv angripare och söker att mot
Ryssland uppresa en wall. Samman-
komsterna i Skierniewice och Kremfier,
i Danzig och nu senast i Berliii hafwa
ingenting ändrat i detta förbunds för-
utfättningar.

Tyska kronprinsens helsa-

Ett stycke brosk. som kronprinsen ho-
stat npp, har undersökts af professor
Virchow. Någos officielt meddelande
om resultatet har wisserligen icke före-
kommit; men från fiere h ll försäkras,
att professor Virchoiv kommit till ett
mycket gyiifamt resultat, hwilket tyckes
bekräfta antagandet, att kronprinsen icke
lider af kräfta utan af perichoiidritis.

Nya detaljer om Gordons
död.

En sorgegudstjenst till minne af ge-
neral Gordons död för tre år sedan
hölls den 24 januari i London, i när-
maro as ungefär 200 personer, mest
tvänner till den aflidne. Paftor Waller,
en gammal ivän till Gordon höll min-
nestalet och uppläste ett ivittiiesmål,

som under edlig sörpligtelfe afgifwits
af en af de wid:,Gordons död närma-
rande sergeanterna och hwilket medde-
äats generalens brorson, löjtnant Gor-
on.

Detta wittnesmål innehöll, att Gor-
don, då han hörde att rebellerna in-
trängt i Chartum, yttrade: ,,Allt är
slut, Gordon skall i da blifwa dödad!«
hwarefter hatt gick iie för trappan,
åtfösjd af fyra sergeanter, som medtaga
fina gewår. Haii tog sedan en stol och
satte sig i palatsets port, med de fyra
sergeanterna på fin wenstra sida. Plöts-
ligt kom en fcheik galopperande, omgif-
wen af några Bagariaraber. Serge-
anteriia ftodo i begrepp att skjuta, men
Gordon grep ett af deras gewår och
yttrade: ,,J dag behöfives inga gewår;
Gordon skall blifwa dödad«. Scheikeii
meddelade Gordon, att han fått befall-
ning att föra Gordon lefivande till
Mahdin. Gordon nekade att följa ho-
nom och sade, att han önskade dö, der
han war, och tillade, att intet ondt
borde tillfo as de fyra sergeanterna,
hwilka icke tjutit på rebellerna. Schei-
ken upprepade b.-fallnin en tre gånger
och hivarje gång gaf ardon samma
swar. Scheiken drog då sitt swärd,
rusade på Gordon och gaf honom ett
hugg öfmer wenstra axeln. Gordoii
åg honom rätt in i ögonen och gjorde
intet motstånd.

Gordons hufwud afhöggs och fördes
till Mahdin i Um-Derman. Gordons
lik begrofs nära palatsets dörr och en
sten upprestes deröfwer.

Meddeladt fråii
allmåiiheteii.

Kotka Sjöinans- och Jnre mis-
stoiisföreniiig firade den 38 och 29
Jannari det fjette allmänna årsmötet i
föreningens böiielnis. Mötet började den
28 Januari kl, 5 e ni. med helsnings-
tal af pastor A. Malmström. Med hän-
syn till Kristi kyrkas och föreningens stri-
der och segrar uppläste predikanten Math.
8. 23——27. Med ledning af denna text

- franiftäldes Kristi kyrkas, de troendes för-

samlings-, strider och pröfningar under
den gamla, kända bilden af ett skepp på
det stormande hafivet· Kristi församling,
Haris troende lärjungar följa mästaren
då Haii stigit i skeppet. Under refor på
okända farivatten, är det alltid godt att
hafwa en erfareii och pröfivad andlig lots
eller Herrans tjenare om bord på farty-
get. Men förmer är dessa Herreiis tje-
nare, än den store befälhafivarens, Her-
rens egen uärtvaro. fastäii blott i osynlig
måtto ombord på sitt skepp. Då kunna tvi
ivar säkra hnrn högt ftorineii än går. Aftven
oin denna mäktige och alltvetande befäl-
haftvare, såsom ofta händt, för att pröfiva
skepps-folkets tro, lungt sofwer, d. ä.
håller sig dold för tvår blick, kunna tvi
dock ivara förtvissade om att Hari ej lå-
ter ofs förgås. När ögonblicket härför

"är inne, griper, såsom ett fivar på ivårt

bönerop, hans mäktiga hand afgörande
in —- och elementernas raseri tystnar,
stormen och böljorna lägga sig och med
Luther kunna tvi bedja Daioids 46 psalm-
Af denna Kristi kyrkas seglats öfiver lif-
ioets haf ivar flaggdekorationen en finni.
men ivältalig sinnebild. Wår sjömans-
misfionsförening will äfwen rädda några
af de många nationers sjömän, hioilkas
flaggor för tillfället ivoro npphängdi
bönehufet. Talet afflntades med fången
»På det stora haf tvi segla o. s. iv.« samt
bön och affjinigande af N:o 95 i Psalm-
boken. Derefter famlades föreningens
medlemmar och några af dess ivänner
till det allmänna års-faiitmanträdet, ivid
htvilket retvifionsberättelfen upplästes, be-
siyrelfemcdletnmar maldes och föreningens
angelägenheter diskuterades.

Af föreningens årsberättelse fe tvi att
densamma under år 1887 haft i fin tjeiift
tre predikanter: en norfk missionär L.
Dyb, en fwenfk S. N. Thunblad och
pastor A. Malmström.

326 fartyg hafwa från Kotka ntklare-
rots till utrikes orter. Predikniiigar på
fivenfka och finska fpråketi hafina hållits
i bönehnfet, Halla fångens fkolfal samt
på fartygen, då befälhafivareiia så dit-
fkat, Sioenfk söndagsskola, besöktas viii-
kring 90 barn, har hållits i böiiehnfet.
Eii fioensk nykterhetsförening ,,Frid« har

stiftats af missionär L. Dyb och andra
för saken intresserade personer. Tivå
syföreningar hafiva iverkat för missionen
och ivarit till stor hjelp i föreningens
dryga utgifter. Af boklagret hafiva för-
sålts böcker för 236 nik 10 p. famt gra-
tis utdelats för 213 nik 40 p.

Förenindens utgifter hafiva warit
«1-,387 iitk 12 p. Den 1 Dec. 1887
fans kontant i kassan 992 ink 64 p.
Tillgångar woro samma dag 31,267 ink
23 p. Skitlder 16,805 nik 59 p.; få-
ledes ett behållning utöfiver fkiilden
14,416 mk 64 p. Föreningens medlem-
mar äro 55.

Söndagen den 29 Jannari fortsattes
årsmötet med finsk predikan kl. 9 och
fwenfk predikatt kl. 11 f. in. af pastor
Heinmer öftver dagens högmesfotext om
arbetarena i tvingården. Kl. 4 e· m.
höll pastor Sahlberg fråii Kymmeiie finsk
bibelförklaring och kl. 1X26 e. ni. pastor
Mafalin från Kytnmene fwenfk bibelför-
klaring. Under festen anlände ett lyck-
önsknings telegram frätt ivänner iHollolii.

Söndag afton famlades missionens-«-
tvänner i läfefaleii till ett affkedsinöte,
ivid htvilket the feriverades, sånger sjön-
gos, nppbyggelfetal höllos och mötet af-
flntades med bön af pastor A. Malin-
ströni. Måtte Gtid ivälfigna Sitt ord-
som dessa dagar här blifntit ntfådt, få
att tvi äfiveti på denna ort blandt sjö-
män och befolkningen i land må förnimma
den h. Audes toätkaiide och lifgifivande
tverkningar. Wi hoppas framdeles kutuia
meddela några notiser om tvår förening
och dess iverkfamhet bland sjömän och
ortens befolkning-

Jag sökte Herren och han swarade
mig, och fråii all min förskräckelse
frälste haii mig.

(Ps- 34s 5)’

Med dessa ord prisar och upphöjer
Dawid Herreiis stora barmhertighet-
Frälsningens fröjd uppfyllde hans fjäl,
och derför flödade lofivet så fritt ösnter
hans läppar. Och hivar och en som
lärt känna den store Guden, himmelens
och jordeiis skapare, såsom fin fräls-
nings Gud, känner en hjertlig lust att
instämma med Dawid i Guds lof och
säga: Ara ware Gud! Afiveii med
mig har han gjort stor barmhertighet.

Meii icke allenast öfwer sin egen
frälsning fröjdas den troende utan äf-
aven öfiver andras. Han glädes ät
Guds werk, hwarhelst han ser det, och
will gerna tala om Herrens under med
niennifkors barn, på det att Herreiis
namn måtte ivarda upphöjdt. Så ivill
äfwen jag till Herretis pris här berätta
något om Gnds nåd och makt, bewi-
sade på en ung man, som nyligen af-
somitade i tron på sin frälsare.

Jag offentliggör hatts namn: Carl
Gideon Lignell, endast för deras
skull, som kände honam, samt berättar
om hans erfarenheter på det sista, fullt
förwissad deram, att det icke sker emot
hans wilja. Den näst sista dagen, han
lefde, frågade jag honam, oin hatt,
ifall Herren förunnade honom att lef-
ipa på jorden ännu någon tid, då werk-
ligen wille bekänna Jesus och lefan
helt för honam, hwarpå han swarade:
z-Ja, ja! det will jag wisst, icke ivill
jag lefwa för werlden inera·« Hwad
han sjelf alltså med glädje skulle hafan
bekänt, må det ju tillåtas mig att fan-
ningsenligtxi största korthet omtala-

Omkriiig en iveeka före hans död,
då jag bad honom göra sig förtrogeii
med tanken på döden samt frågade,
hivad han tänkte oin lifwet efter detta-
swarade han, det hatt ingalunda iville
söka att aflägsiia dessa allwarliga tan-v
kar utan sysselsatte sig ganska mycket
med dem. Han beiättade också- att
han en tid kraftigt påiverknts as don
moderna förnekelsen af bibelns fattnin-
gar. J synnerhet hade en studerande-
med hwilkeii han mycket umgåtts, fdkt
att på allt sätt öftvertyga honom der-
om, att det icke funnes någon parfait-
lig Gud, någon ioedergällning efter
detta, något helwete ell r någon him-
mel. ,,Jag motsade honom icke,«« be-
rättade han widare, »men tänkte ofta
for miåfjelh Oin bibeln ändå skulle
ivara rids ord, och man genoin att
icke tro derpå endast bedroge sig sjelf
och så ginge förlorad —— hwilken för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:52:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/finskwecko/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free