Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 336 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. De bildande konsterna af J. J. Tikanen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En stor del af Holmbergs taflor stannade i utlandet, men en mängd liar dock äfven hamnat
i Finland. Af dessa eger konstföreningen åtta, hvaribland ett stort så kalladt »idealiskt»
skogslandskap (18G0). En af de
vackraste är en »het
sommardag» af samma år i
universitetets ritsal (se pl. vid sid. 64).

Särskildt under denna sista
vinter utvecklade Holmberg,
trots sin tilltagande
bröstsjukdom, en feberaktig
produktivitet, som ville han skynda att
gifva, då han märkte, att hans
korta dag höll på att lida mot
kvällen. Han dog i
Diissel-dorf 1860, icke fylda trettio
år gammal. Hans bana var
kort — blott fem snabba år
som själfständigt utöfvande
konstnär! Men om ock döden
bittert gäckade de
förhoppningar han väckt ej blott i
Finland, så hade dock hans verksamhet betydelsen af en sporrande förebild för Finlands konstnärer
och af en garanti för den finska konstens framtid.

Ill. F. Tilgmann. Ett parti piquet, efter en tafla af A. v. Becker.

En annan väg, än de två sistnämnda, inslogo Adolf von Becker (f. 1831) och Severin
Falkman (1831—1889), hvilka mot slutet af 1850-talet begåfvo sig till Paris. Båda blefvo
genremålare; den
senare liemtade
motiven till sina äldre och
bästa dukar från
Italien, den förre dels
från Frankrike (t. ex.
»ett parti piquet», i
konstföreningens
galleri), dels från
Österbotten.

Ill. K. E. Jansson. Åland                O. ANDERSEN. X. A. Klöfver ess, efter en tafla af K. E. Jansson.

De flesta finska
målare följde
emellertid ännu något
decennium framåt i
Holmbergs och Löfgrens
spår till Diisseldorf,
som vid denna tid
blifvit en centralhärd
ej blott för Tysklands,
utan äfven för de
nordiska ländernas konst.
Här studerade
Victorina Nordensvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>