Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. FINLANDS FINSKA LITTERATUR.
Yid sidan af Finlands svenska litteratur har under seklets lopp en litteratur på finska språket
uppstått och under de sista decennierna nått en omfattning och betydelse, som öfverensstämmer med
nationens utveckling för öfrigt. Att båda dessa litteraturer äro uttryck af samma folkande och
erhållit sin lif skraft genom att denna vaknat till själf med vetande, bevisas bäst af den vexel verkan,
som dem emellan egt rum. Om nämligen historiska förhållanden betingat, att den svenska
litteraturens glansperiod ej blott inträffade förrän den finska vunnit nämnvärd betydenhet, utan äfven
blef ett af vilkoren för dennas tillväxt, så kan å andra sidan ej nekas, att den förras härliga
blomning stod i inre samband med den underbara företeelsen af den finska folkpoesins
framträdande.
Ehuru man först i närvarande tid i egentlig mening kunnat tala om en litteratur på finska
språket, lades likväl grunden till en sådan redan för tre och ett hälft sekel tillbaka. Det är den
lutherska reformationens folkliga riktning, som förtjensten häraf tillkommer. Genom att öfversätta
Nya Testamentet (1548) och delar af Gamla Testamentet äfvensom genom att utgifva de
nödvändigaste religiösa läroböcker och liturgiska skrifter på finska blef biskopen Michael Agricola (1508—
1557), sonen af en fattig fiskare, ej allenast reformationens stadfästare i landet, utan ock den finska
litteraturens grundläggare. Under de följande århundradena riktades denna litteratur hufvudsakligen
med arbeten af samma kyrkliga art. Undantag göra blott några lagöfversättningar, en och annan
praktisk folkskrift samt anspråkslösa, mest af märkliga händelser framkallade poetiska utgjutelser.
I de sistnämnda blef äfven den urgamla finska runometern första gången använd af diktare utanför
det egentliga folkets leder, medan det unga skriftspråket företrädesvis i kyrkliga psalmer först
bands i nyare versmått. Under det svenska väldets sista skede varsnas ett stigande intresse för
studiet af såväl finska språket som den finska folkpoesin, hvars betydelse man började inse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
