Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försvenskningar nämnas, sådana som Dikter från främmande land af K. Collan, Poema del Cid af
C. G. Estlander och sången om Roland af Hugo af Schultén. För teatern utgafs, utom på andra
ställen nämnda öfversättningar och bearbetningar, 1881 ett »Teaterbibliotek» af N. Kiseleff,
innehållande åtta skådespel, en del från ryskan. Af Wilhelm Bolin (se s. 230) liafva Shakespeare»
samtliga dramer på ett lyckligt sätt bearbetats för scenen. Tidtals, såsom omkring år 1870, har
kalenderlitteraturen varit ganska talrik. Bland studentafdelningarnas kalendrar har »Nyländskt
album» med förkärlek upptagit svensk folkdiktning. Förstlingsdikthäftena. äro under dessa årtionden
långt talrikare, än under de föregående, äfvenså dramatiska och novellförsök, på hvilka ingen
fortsättning följt. Det har icke saknats de, som lyftat sina vingar till flygt, men styrkan att hålla
sig uppe, en originelare lifsuppfattning, en djupare begåfning ha förefunnits sparsammare än
under förra skedet.
I början hör flertalet af dem, som hållit sig nog länge uppe att ega en plats åtminstone i
samtidens hågkomst, till den idealistiska riktningen, det är den gyllene tidsålderns epigoner.
Samma varma håg, som ledde Theodor Sederholm (1832—1881) att i en rad publicistiska
företag verka för kvinnans och barnens utbildning, röjer sig ock i hans menlösa små dikter, hans
lustspel och tre volymer berättelser »I Finland». Med samma varma fosterländska håg förenar
Emil Fredrik Nervander (f. 1840), son till skalden och fysikern, en lefvande tro på det godas
makt jämte mera initiativ och större själfständighet, särdeles i sina »Berättelser från Finland af
Emlekyl» (1877) samt »Finska Bilder» (1887). Par enaktsstycken, »Den lilla finskan» och
»Guvernören kommer!», äro lyckligt funna interiörer, medan hans äldre, i högre stil hållna
dramatiska arbeten, »Vid Anjala» och »Kungabarnen», lida af ett svärmeri, som icke rätt lämpar sig
för ett så allvarligt och något tungt skaplynne som hans. Mindre betydande äro hans två häften
lyriska »Dikter af Emlekyl». En varaktig förtjenst har han inlagt genom den uppoffrande pietet,
med hvilken han studerat och samlat våra litterära och fornminnen. — Främsta rummet inom denna
riktning intar genom sin formfulländning Rafael Hertzberg (f. 1845). Han använde först sin
vackra talang till öfversättningar och bearbetningar af finsk folksång (»Från Saimens och Päijänes
stränder», »Finska toner» samt »Finska folksagor»), äfvensom af italiensk, fransk och spansk
folkdiktning (»Folkvisor från skilda länder»). Själfständigare förhåller han sig i de många häften,
»Sagor af tz», »Sång och saga», »Smärre skizzer», »Dikter», »Nya Dikter», Barndomshemmet»,
där han, sedan början af 1870-talet, format sina egna ingifvelser. Men dessa äro mestadels icke
ur verkligheten, livilket uppslag än nu och då därur har härflutit, utan från denna idealvärld,
som tillkommit genom poesins förmedling. Afven då han sjunger om sin egen barndoms minnen,
äro de flesta dragen gamla bekanta, men ingen af samtida diktare har en så korrekt, vacker
och välljudande diktion, med nära nog snillrika vändningar, ingen återger renare, älskligare känslor
i täckare bilder. Hertzberg har äfven, ehuru med mindre framgång, försökt sig i historiska
berättelser. Mera ur egen fatabur, men inskränktare i anseende till området, har Jonathan
Reuter (f. 1859) besjungit stämningar, scener och lefnadsvilkor i skärgården. På senare år och
äldre dagar har K. J. Numell (kammarråd, f. 1826) utgifvit sina försök på vitterhetens område
(Min konceptbok, fem band), bland dem två tragedier från finska folkets forntid. Lika produktiv
som anspråkslös, har V. Pettersson (faktor, f. 1849) funnit en stor och intresserad läsarekrets
för sina talrika skildringar ur Helsingforslifvet, dem han publicerat i följetonger och samlat
under titlarna Bilder ur skatuddslifvet», »Den gamle polisgevaldigerns berättelser», »På lustfärd
öfver land och vatten». Af de ganska talrika författarinnorna inom denna riktning må nämnas
Maria Lovisa Furuhjelm, född 1846 friherrinna Gripenberg (pseudonymen Maria) och Edith
Forsman (f. 1853, pseudonymen Aina), hvilka i omsorgsfullt utförda skizzer och noveller skildrat
lifvet, mest i landsorten, i en mild, allvarlig och religiös ton. — August Schaumans långvariga
publicistiska verksamhet faller utom ramen af denna öfversigt. Men sedan 1892 utger han ett
memoarverk, »Från sex årtionden i Finland», hvaraf redan sex häften utkommit och livilket såväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
