Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afven i menniskolifvet är (len stadgade ordningen god, utvecklande, förbättrande för den enskilde,
ty ledningen af det hela är gudomlig, framåtskridande. Det jordiska är ingenting ondt, det är
blott begränsningen, i och genom hvilken det gudomliga framlyser, och utan hvilken det icke
vore skönjbart eller skönt. Själfva afgrunden, säger han, kan blott visa, huru härligt och stort
Skaparens verk är.
Af denna harmonilära, som sedan fick sitt förnämsta uttryck i poemet Kung Fjalar , har
Runeberg utvecklat den religiösa innebörden i den sista berättelse han lemnade till Morgonbladet,
>Den gamle trädgårdsmästarens bref», där hans prosa, eljes något styf, är fri och inspirerad, som
hans vers. I dessa bref förtäljes om en ung flicka, trädgårdsmästarns dotter, som för att
konfirmeras varit borta från den blomstervärld, där han uppfostrat henne, och efter konfirmationen
återvänder dit, gripen af pietismens dystra lära om naturens förtappelse, om djäfvulen, världen och
vårt eget kött. Detta verk, det enda verk, där Runeberg satt någon dagens fråga under debatt,
innebär sålunda ett skarpt angrepp på pietismen. Det bemöttes af Lars Stenbäck, och en polemik
uppstod, som föranledde Runeberg att tränga djupare in i dessa frågor och närmare formulera sin
åsigt. Af hans svar till Stenbäck, af legendartade
dikter från denna tid, af inträdes- och rektorstal i
Borgå gymnasium finner man, huru i hans ande den
antika och den kristna världsåskådningen hopsmultit
till en hans friska natur och sunda realism
motsvarande lifsuppfattning. Af antiken, där han tillförene
lärt sin sakenliga, flärdlösa framställningskonst, hade
han ock sin strålande syn på lifvet, sin tro på det
gudomligas immanens; af kristendomen åter ett
djupare andelif, denna varma känsla för allt menskligt,
denna fasta förhoppning, att det onda skall, genom
efterföljelsen af Kristi kärlekslära, försvinna ur världen.
På denna tro lät han ock vid Lilles sida prestviga sig
1838, af skäl, att han som lektor var ledamot af
stiftsstyrelsen; själasörjarens kall utöfvade han dock icke.
Innan vi följa Runeberg på hans alltjämt
stigande bana under 1840-talet, stanna vi för att kasta
en blick på vitterheten för öfrigt under det årtionde,
som med undran sett honom framträda. Då
Nervänder upphörde och Lille icke företog sig något större, såg det till en början ut, som om
ingen annan af Lördagskvällarnas vänkrets skulle på allvar egna sig åt poesin. Och på andra
håll erbjuder årtiondet icke mycket beaktansvärdt. Par noveller af tillfälliga författare och ett
antal öfversättningar, två berättande dikter, klumpiga försök i romantikens maner, af den skriflystne
majoren Lagervall, som begagnade än svenska än finska språket, och tre dramatiska försök,
utgifna i Stockholm 1837 under titeln »Thalia» af Anders Oskar Roos, böra icke vidare
uppehålla oss. Den enda af trettiotalets författare, som bör nämnas vid Runebergs sida, är Lars
Jakob Stenbäck (1811—1870), helst han ock till denne bildar en sällsam kontrast. Student i
Abo kort före stadens brand, fördjupade han sig i antikens vitterhet, men också i den tyska, utan
någon bestämd plan; han läste humaniora, som det hette. Dessa studier fortsatte han i två år i
Upsala, därifrån han 1832 återvände till Helsingfors, utan att ännu något lefnadsmål skulle klarnat
for honom. Ehuru tillhörande samma studentafdelning, som flertalet af Lördagskvällarnas krets,
slöt han sig icke till den; dess muntra ton stämde föga till hans lynne, som var allvarligt,
lidelsefullt, stundom bittert. I hela hans diktning fins intet drag af godmodigt skämt, och när han
undantagsvis, såsom i det tjusningsfulla skaldebref i elegiskt versmått, som han riktar »till en vän
Lars Jakob Stenbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
