Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ar 1849 luide Geitlin lemnat professuren i orientaliska litteraturen för att bereda rum åt en
man, som vid denna tid begynt vinna europeisk ryktbarhet. Georg August Wallin (1811 1852)
hade, efter att i S:t Petersburg ha bedrifvit grundliga förberedande studier i de österländska språken,
1843 företagit en resa till orienten. Under sex års vistelse i Egypten, Syrien, Persien och framför
allt bland öknens beduiner, under mångfaldiga umbäranden och faror, förvärfvade han sig en insigt
i de orientaliska språken, som var sällsynt i Europa, och en kännedom af den arabiska öknen och
dess invånare, som ingen europé före honom egt. Efter återkomsten från denna långa resa — enligt
hans eget förmenande alltför kort för inhemtande af den fullständiga kännedom af orienten han
eftersträfvade — vistades han först någon tid i London. Han biträdde därunder vid utarbetandet
af en ny karta öfver Arabien för ostindiska kompaniets räkning. Geografiska sällskapet i London,
i hvars tidskrift berättelser öfver en del af hans resor äro publicerade, tillerkände honom kungliga
priset för geografiska upptäckter. Af geografiska
sällskapet i Paris fick han mottaga en silfvermedalj. I
tyska orientaliska sällskapets tidskrift publicerade han
ny-arabiska beduinsånger, som väckte stor
uppmärksamhet. Arabernas konstpoesi och deras nationela
grammatik gjorde han samtidigt till föremål för
undersökningar. En betydelsefull verksamhet i
vetenskapens tjenst tycktes förestå, då Wallin, två år efter
det han återvändt till hemlandet, dog från sitt stort
planlagda arbete (1852). Efter Wallins död hafva
hans reseanteckningar och bref från orienten blifvit
utgifna; likaså hans anteckningar i arabisk ljudlära och
öfver beduinspråket: tydliga vittnesbörd om Wallins
skarpa iakttagelseförmåga och djupa natursinne.
Wallins efterträdare blef den rikt begåfvade
Herman Kellgren. Han var egentligen sanskritist och
har såsom frukten af sina sanskritstudier efterlemnat
en vacker svensk öfversättning af Nala-sångerna. På
otroligt kort tid gjorde lian sig förtrogen med de
orientaliska språken, Iivari han utnämndes till professor
1854, men han dog redan två år därefter, vid 34 års
ålder. En af honom på tyska bearbetad turkisk
grammatik har fortfarande värde.
Efter Kellgrens död öfvertogs den orientaliska
professuren af Jakob Johan Wilhelm Lagus (f. 1821), en väl bevandrad och framstående
forskare inom den klassiska litteraturens, de orientaliska språkens och den inhemska kulturhistoriens
område. Hans på 1840-talet utgifna källundersökningar till Plutarchos’ biografier äro de
grundligaste afhandlingar i klassisk filologi, som intill den tiden blifvit skrifna vid vårt universitet.
Genom en utförlig och skickligt affattad Lärokurs i arabiska språket har Lagus gjort
undervisningen i detta språk en betydande tjenst. Från 1866—86 var Lagus professor i grekisk
litteratur.
Sanskritstudiet är representerad t af professor O. Donner, hvilken, såsom förut anförts, äfven
deltagit i den finsk-ugriska språkforskningen. — Docenten i semitiska språk K. L. Tallqvist har
publicerat flere undersökningar inom kilskriftsforskningens område. Äfven syriska ämnen hafva
imder de senaste åren blifvit i vetenskapliga arbeten behandlade vid vårt universitet. — Nuvarande
professorn i biblisk exegetik, K. A. R. Tötterman, har ådagalagt en omfattande semitisk
språkkunskap.
Georg August Wallin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
