Finland i 19de seklet. Framstäldt i ord och bild af finska skriftställare och konstnärer / 83 (1893) With: Leo Mechelin Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Politisk öfversigt af L. Mechelin - Finlands förening med Ryssland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förklarade Kejsaren, att landets gamla lagar skulle heligt vidmakthållas. Därefter utfärdades
befallning om val af deputerade för de fyra stånden för att lemna upplysning om landets tillstånd
och yttra sig om medlen att lätta tryckande bördor. Denna befallning väckte öfverallt betänkligheter,
dess åtlydande blef mångenstädes afböjdt. Den förnämsta orsaken härtill var, att en sådan
deputation, enligt landets lagar, som eröfraren lofvat vidmakthålla, icke kunde ega befogenhet att
uttala folkets önskningar och behof. På obenägenheten att skrida till valet verkade utan tvifvel
äfven den omständigheten, att kriget ännu fortgick med vexlande framgångar och att eröfraren
därför icke ännu kunde betraktas såsom den rättmätige suveränen.

Efter förnyad uppmaning, åtföljd af förklaringen att deputationen ingalunda skulle ega en
landtdags uppgift, blefvo valen dock slutförda. Då de deputerade, som af valmännen i särskilda
instruktioner erinrats att hålla på iakttagandet af landets lagar, på senhösten begåfvo sig till St.
Petersburg, var krigets utgång genom fullbordandet af landets faktiska ockupation afgjord. Den
finska deputationens förnämsta åtgärd var att till Kejsaren öfverlemna ett memorial, innehållande
en kort redogörelse för de svensk-finska grundlagarnas stadganden angående ständerna såsom
folkets representation. Jämte det de deputerade förklarade sig
på grund af dessa stadganden icke kunna ingå uti några sådana
öfverläggningar, som tillhöra landets ständer, framhöllo de till
Hans Majestäts bepröfvande »nödvändigheten af en allmän
ständernas sammankomst inom landet, för att inhemta nationens röst
i de ämnen, som röra allas väl och gemensamma bästa».

Denna framställning vann Kejsarens godkännande.
Deputationen emottog snart det meddelandet, att Hans Majestät
beslutit, det »en allmän landtdag hållas skall, så skyndsamt sig
göra låter. Sedan deputationen därefter under loppet af några
veckor öfverlagt om åtskilliga åtgärder, egnade att lindra
krigstillståndets följder, begåfvo sig dess medlemmar i januari 1809
åter till hemlandet. De deputerade hade till sin ordförande
utsett friherre Carl Mannerheim (1759—1837). Denne man,
som med sann patriotism förenade statsmanna klokhet och
verldsmannens takt, har såväl genom det sätt, hvarpå han ledde den
finska deputationens arbeten och förde de däraf påkallade
underhandlingarna med ryska utrikesministerium, som ock genom sin värksamhet vid Borgå landtdag
och senare såsom medlem af landets styrelse, gjort sig högt förtjent om fäderneslandet.

Carl Mannerheim.

Den 20 januari (1 febr.) 1809 utfärdades nådigt påbud därom, att likmätigt landets
författningar, en allmän Landtdag skall hållas uti Borgå stad den 10 (22) mars detta år». — Kejsar
Alexander infann sig personligen i Borgå den 27 mars n. st. och undertecknade samma dag
följande:

                                 »Försäkran till samtliga Finlands inbyggare.

Vi ALEXANDER I, med Guds nåde, Kejsare och Sjelfherskare öfver hela Ryssland, etc.
etc. etc. Storfurste till Finland etc. etc. Göre veterligt:

Att sedan Vi, efter Försynens skickelse, tagit Storfurstendömet Finland i besittning, hafve Vi
härmedelst velat bekräfta och stadfästa Landets religion och grundlagar samt de privilegier och
rättigheter hvart och ett stånd inom berörde Storfurstendöme isynnerhet och alla dess inbyggare i
gemen, så högre som lägre, hittills enligt konstitution åtnjutit. Lofvandes att bibehålla alla dessa
förmåner och författningar fasta och oförryckta i sin fulla kraft. Till yttermera visso hafve Vi
tecknat denna Försäkringsakt med Vår egenhändiga underskrift. Gifvet i Borgå den 15 (27)
Martii 1809.

                                 ALEXANDER.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>