Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dislokationslista allmängjordes. Svenska fördelningen förlades
på förposterna. Vår bataljons kantoneringskvarter
anvisades uti Välikannus by, belägen inom Ylikannus
kapellförsamling af Lohteå socken. Uppbrottet till de nya
kvarteren skedde den 1 oktober, och ankomsten skedde dagen
därpå efter en ledsam och trög 5 mils marsch, första
dagen i regn och snöslask, som gjorde de dåliga vägarna
än dåligare, och den andra vid genomträngande nordlig
blåst och på frusen, knagglig, tunt snöklädd mark, sådan
den visar sig vid vinterns första inträde.
Vid nattkvarteret i Lohteå hände oss helt
oförmodadt att få höra svenska språket i allmogens mun.
Man råkar stundom vissa trakter i Finland, synnerligen i
närheten af kusten, där landets språk icke är gängse och,
hvad värre är, icke ens förstås af innevånarne, som,
tilläfventyrs härstammande från svenska kolonister, flera
generationer igenom bibehållit sitt modersmål. När härtill
kom några täcka, glada och vänliga flickor, som
småleende och fryntligt emottogo de inkvarterade, så är lätt
begripligt, huru väl man borde trifvas där i huset,
ändock att trakteringen inte var öfverdrifven. Men
sådant var nu mera vanligt i de finska bondgårdarna i
anseende till mängden af hungriga, som öfversvämmade
landet och ganska geschwindt uppslukade matförråden. —
Långvarig blef emellertid inte glädjen att kunna samtala
med värdfolket; den räckte netto från aftonen till
morgonen, hvarunder sömnen egde företrädesanspråk på tiden,
så att högst ringa återstod för konversation. Långt hellre
hade vi sett, om svenska språket varit det ställets
tungomål, där vi borde tillbringa stilleståndstiden; men så väl
var det tyvärr icke! Där voro innevånarne rama finnar,
så till språk som lynne; och vi måste skatta oss lyckliga
att råka på en bonde, så pass mäktig svenskan, att han
kunde öfverantvardas förtroendeposten att blifva vår tolk.
Välikannus var en stor, åtminstone vidt utsträckt by,
ty den räckte en hel fjärdingsväg. Förhållandet med
finska byarna är sådant, att de alls inte likna våra.
Merendels belägna vid de många vattendragen, som i alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
