Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skildring af krigshändelserna i Öster- och Västerbotten 1808—1809
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppretadt, att vi ganska häftigt gungades på de höga
svallningarna efter stormen. Till Kristinestad kunde vi
ej inkomma, emedan fartyget ej förmådde arbeta sig fram
åt det hållet. Man närmade sig emellertid kusten, och
slutligen kom lots ombord, en gråhårig hedersman, som
förde oss in till Kaskö, beläget närmare ut i hafsbandet,
och dit också den mindre farkosten redan aftonen förut
lyckats inlöpa. Lotsgubben välkomnades på allt sätt. Han
hade under gårdagen i sin spetsiga båt försökt bana sig väg
till skeppet och redan varit så nära, att han tydligt hört
huru manövern anordnades för att gå ut till sjöss, fastän
ingen om bord kunnat bli honom varse bland de skyhöga
vågorna. På eftermiddagen voro vi redan i Kaskö hamn.
Hvad fröjd, då ankaret föll! Det var emellertid för sent
att debarkera förrän följande morgon, då kvarter intogos
på herrgården Bennvik, belägen på fastalandet, midt emot
köpingen Kaskö. All sjösjuka var sin kos, vid det foten
sattes på landbacken.
Efter erhållen underrättelse att general Vegesachs
korps stod vid Lappfjärd, 4 mil från oss, afsändes en
officer att uppsöka generalen, anmäla vår landstigning
samt undfå förhållningsorder. Under tiden kvarstannade
bataljonen på Bennvik.
Således voro vi då på finsk botten! Det hörde likväl
till vår otur att landstiga i en bedröflig stund, just
som lyckans timglas var utrunnet! Träffningarna den
1:sta och 2:dra september, vid Ruona bro och Kuortane,
voro inledningen till ryssarnes återkommande öfvervälde.
Finska armén stod på vändpunkten för reträtt norr ut.
Vi kommo alldeles lagom att dela alla mödor, alla
försakelser, oskiljaktiga från ett långt och besvärligt återtåg.
Ryssarne hade hunnit så pass förstärka sig, att deras
framgång borde vara försäkrad, då man däremot å svenska
sidan försummat öfversända tillräckligt antal trupper till
ersättning för afgången vid finska armén. All hjälpsändning
finnarne fingo, var general Vegesachs fördelning,
bestående af två svaga brigader, en under öfverste
Brändström (som vi hade det missödet att återse), med 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
