Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säger han i stället: Jag förnimmer klart oeh t}rdligt, l:o) att
figur, delbarhet och rörelse finnas i världen, och 2:o) att där icke
finnes något mer.
6) Af detta sista påstående blir följden en rent mekanisk fysik:
Allt högre lif försvinner ur världen, som reduceras till idel
mekaniska förhållanden.
Hela den kroppsliga världen är egentligen blott ett stort
maskineri. Härmed har Cartesius också fått två slags substantiela
verkligheter:
a) En andlig: Gud och själarna. Inom denna verklighet faller
allt verkligt lif — och intet sådant inom
b) den kroppsliga verkligheten.
Dessa verkligheter äro hvarandra motsatta och omöjliga att
förklara ur hvarandra — hvari ligger den kartesianska dualismen.
Denna kommer att svårast kännas på det antropologiska
området. Ty:
7) Människan är enhet af själ och kropp. Med Cartesii
dualistiska åsikt är detta mycket konstigt, hvarför ock Cartesius
förklarar, att människan ej är en organisk enhet af själ och kropp,
ej ett “unum natura;”, utan ett “unum compositionis”.
Hvad som är ännu konstigare är, att, oaktadt denna motsats
mellan själ och kropp, en genomgående öfverensstämmelse äger
rum mellan hvad som sker i själen och hvad som sker i kroppen.
Om denna själens och kroppens parallelism har Cartesius ej
någon klar åsikt: å ena sidan förnekar han all kroppens och själens
inverkan på hvarandra, å andra sidan erkänner han ett slags
beröring mellan båda i hjärnan, där något finnes, som kallas
glan-dula pinealis — denna är beröringspunkten mellan kropp och själ.
8) I praktiskt hänseende är Cartesius mycket bristfällig.
Åtskilliga saker ligga här emot honom, såsom att han anser
friheten obegriplig, och att han förklarar motsatsen mellan godt och
ondt vara en godtycklig motsats. (Gud har nu förklarat A. för
godt, B. för ondt — kunde också varit tvärtom. = Joh. Duns
Scotus.)
9) Själens odödlighet erkänner han. Men den är obegriplig,
ligger ej i själens natur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
