Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring af fixstjärnhimmelen, men som ock själfva hafva egen
motsatt rörelse.
g) Fixstjärnhiinmeln vänder sig från öster till väster hvar dag
kring jordens axel.
h) Tiden såsom den sinnliga världens form, “den rörliga bilden
af evigheten”, i hvilken den är skapad, ehuru tiden först med
världen är till, är fortvaron i detta omlopp, så att en världstid är
förfluten, när alla planeterna komma tillbaka till det läge, uti
hvilket de voro i början. Härtill åtgår 10,000 år. (Ribbing).
3) Människan är förnuftsbegåfvad och därför den förnämsta
varelsen på denna jord. Hon består af kropp och själ och är
gjord af samma ämne som världssjälen. Hon är sålunda en
blandning af idealitet och materialitet, men den första och sålunda den
finaste blandningen.
4) I själen urskiljer Platon tre delar eller förmögenheter:
a) ro ÅoyitrrtKov = tankeförmågan och viljan; b) to eVtöv/x^riKov =
den sinnliga begärförmågan; c) ro öv/xoctSes, något midt emellan de
båda förra, och under detta c) hänför han
a) allt sådant i själen, som har ett förnuftigt innehåll, men ej
tankens form; sålunda en förnuftig känsla eller begär. Vidare
(i) allt sådant i själen, som icke omedelbart är uttrj^ck af ett
kroppsligt behof, sålunda en tämligen omfattande sak med icke
så noga. bestämda gränser.
5) Platon är determinist i inskränkt bemärkelse, såsom
sokra-tikerna i allmänhet voro. Han anser nämligen, att viljan icke
bestämmes utifrån, utan af den på den respekti va ståndpunkten
gifna insikten, så att man vill det man anser eller inser vara det
bästa. Men insikten är bunden af hennes lif i en föregående
lifs-form.
Anm. a. Själens odödlighet antager Platon och har
åtskilliga bevis därför, som dock ej äga den styrka som hans andra,
emedan han utgår från en uppfattning af själen, som gör
odödligheten svår att genomföra. Han säger nämligen, att själen är
ej en idé, utan en blandning af idé och det förgängliga elementet,
och har man så blandat in förgängelsen, är det svårt att förklara
odödligheten. Platons bevis äro emellertid: 1) själen har varit
till före denna lifsform. 2) Allt framgår ur sin motsats, sålunda
måste lifvet aflösa döden. 3) Själen är själfverksam.
Anm. b. Lifvet efter döden beror på lifvet här; den rättskaffens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
