Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffat, hvad saken är, när man angifvit den sakens begrepp. Då
nu detta uppvisande af en saks begrepp sker genom dess
definition, så följer, att Sokrates företrädesvis sysselsatt sig med
definition.
2. Hans metod för begreppets utveckling har blifvit kallad den
sokratiska. Där finnas tvenne moment: a) ett negativt: den
sokratiska ironien; b) ett positivt: den sokratiska mainetiken med
dess underafdelning c) induktionen.
a. Ironien = uppvisande af motsägelsen i den icke
begrepps-mässiga uppfattningen. Detta gjorde han genom sina “samtal”,
hvilkas slut alltid blef, att hans interlokutörer icke visste, hvad de
gåfvo sig ut att veta. Denna ironis uppgift var att bereda plats
för den begreppsmässiga uppfattningen, och just dennas
framkallande bildar det positiva elementet i den sokratiska metoden,
nämligen
b. Maievtiken, barnsbördskonst = framkallande af den
begreppsmässiga uppfattningen ur subjektets eget inre; Maievtikens
underafdelning
c. Induktionen användes 1) såsom ett medel för maievtiken, 2)
såsom ett negativt kriterium på resultatets giltighet.
l:o Såsom medel för maievtiken. Vid den vanliga induktionen
tager man flera enskilda fall och sluter ifrån att en sak gäller i
de fallen till att den gäller i alla fall. Sokrates vill med
induktionen visserligen genom de enskilda fallen komma till själfva
begreppen, men dessa enskilda fall användas icke såsom bevis för
regelns giltighet. Sokrates’ induktion har sålunda till uppgift att
genom de enskilda fallens framdragande rikta uppmärksamheten
på det i dem gömda begreppet. Induktionen användes:
2:o) såsom ett negativt kriterium på resultatets giltighet. Detta
därigenom, att jag ser efter, om regeln passar in på enskilda fall.
Gör den det, så kan den vara sann, gör den det icke, så kan den
omöjligt vara sann.
II. Sokrates’ etik.
Detta är den praktiska sidan af sokratismen. Hans etik har
formen af dygdelära = frågan om människans beskaffenhet för
att kunna vara i besittning af det högsta goda. Dygden har hos
Sokrates två sidor.
1. Negativt bestämd är dygden ––- själjbehärskning = éyxpä.-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
