Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
positivt, ej negativt förhållande till gudomen, ty det gudomliga är
lånadt från det mänskliga området, det gudomliga är en
cifspegling ’af det mänskliga.
S) I praktiskt afseende är att märka, att människans högsta
mål blir humanitet: en harmonisk anordning af de naturliga
krafterna.
B. Den grekiska bildningens historiska förlopp.
7. Såsom religions/ära uppträder den grekiska bildningen i
trenne former: a) Såsom symbolisk naturreligion, den pelasgiska
perioden; ft) såsom antropomorfistisk polyteism, den helleniska
bildningen; y) såsom mysterier.
a) I den symboliska naturreligionen, den pelasgiska perioden, har
ännu ej blifvit bragt till medvetande, att det gudomliga skall vara
något annat än naturkrafter, som äro ställda i vänligt förhållande
till människorna. Här ter sig dock en aning om människans,
personens, bet}’delse.
/3) I den antropomorfistiska polyteismen, den helleniska
bildningen, har det antropologiska elementet afgjordt trädt fram.
Här är det mänskliga fullkomligheter, såsom mänsklig tapper het,
vishet, skönhet, kyskhet etc., som individualiseras och personifieras
— och så uppstå för det religiösa medvetandet de olympiska
gu-darne. Detta framträdande af det antropologiska drar med sig ett
polyteistiskt element. Ty det, för hvilket en högsta enhet, i fall den
funnes, skulle sökas, skulle vara mänskliga fullkomligheter. Nu
. måste den dugliga enhet, hos hvilken dessa fullkomligheter kunna
enas, just vara personen själf. Således skulle det hafva blifvit
personen, som satts till den högsta enheten. Men det är just
utmärkande för naturalismen, att personen ej kan sättas såsom
gudom ; — då återstår att låta hvarje enhet stå för sig, och sålunda
många gudar: polyteism. Men om man vill hafva någon enhet,
så kan sålunda detta ej blifva en person, utan man får taga den
inom naturen. Ödet är nu den enhet inom naturen, som liknar
begreppsmässigheten inom den personliga världen, ty bägge hafva
de nödvändigheten såsom karakter.
y) Den polyteism, som det antropologiska elementet här hade
fört med sig, ville man komma ifrån, och för att söka enheten, gick
man nu tillbaka till naturen, men nu sökte man enheten för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
