Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aldrig förr. — Men det är ändå den gamle Per!
Välkommen, skulle jag väl säga!
Hon räckte honom sin hand. Han behöll den
en stund i sin.
— Hur tänker du dig framtiden 1 frågade
han. Du kan omöjligt stanna i den lilla hålan
Sigtuna.
— Varför inte? undrade Filippa. Sigtuna
är lagom stort för mina förhållanden.
— Men din musik — för att bara nämna en
sak —
— Min musik ? Den ska ju dö som allt unna -
-— Du är väl inte en indisk änka, som är
dömd att i förtid upphöra att leva?
Orden var ingenting att gråta åt, men
Filippa fick ett gråtanfall. Där var så mycket
samlat, som aldrig fått komma fram inför
barndomsvännen Per. I breven hade hon endast
avhandlat Pers lidanden, ej sina egna.
Han tröstade henne så gott han kunde, han
smekte hennes hand. Hon torkade sina ögon.
— Jag kan aldrig glömma, viskade hon.
— Det vet du att jag inte heller kan, inföll
Per. Därför kunde vi minnas tillsammans! Om
jag fick ditt sällskap, vore jag så glad!
Hon såg på honom, han talade så mycket
anspråkslösare än förr, men ändå manligare.
— Bli inte ledsen på mig, fortsatte han, du
känner mig ju, jag vill sannerligen inte såra
dig. Jag vet att du genomgått en stor, en för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
