Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu är det hölekens tur! ropade Berta.
Hon hade låtit föra nyslaget hö till
gräsplanen på andra sidan villan. Där hade barnen
alltid brukat få begrava prinsessan. Att få rasa
och leka med henne i stormande yra var
barnens förtjusning. Hon skulle ensam försvara
sig mot hela femtiotalet småttingar, som tjöt
och hurrade, när till slut även hennes huvud
försvann under gräset.
— Du ska begravas, Filippa! fortsatte Berta
ivrigt, du ska ha törnerna också, inte bara
rosorna, annars duger du inte till prinsessa!
Och hon fick törnerna i form av gräs, som
kastades över henne från alla håll. På så sätt
tvingades hon att spela prinsessa.
Hur det var, sommaren ordnade sig nästan
av sig själv i gamla hjulspår. Man tog sig
för det, man gjort på Solvik som barn, man
åkte till öns gamla kyrkor, besökte ruinerna i
staden, ordnade ridpartier, njöt av musik och
annan konst. Filippa avskiljde mycken tid åt
prinsessans skyddslingar, som inte hade haft
någon förströelse, sedan deras höga hjärtevän
gick ifrån dem.
Det kom ej ett enda anonymt brev till
Filippa på hela sommaren.
Vintern därpå fortsatte Ottos kampanj, men
blott med förarbeten till höstens val. Först
våren efter nyvalen skulle åter en motion föras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
