Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tåx-ar av raseri och. förtvivlan bröt fram i
fru Grothéns ögon. Hon väste fram:
— Om ni ville gå ur vägen, skulle han
vakna till medvetande? Nu vill han ju bli en
hederlig man. Om ni ej funnes, skulle han inse,
att hans första plikt är mot mig. Min son har
dött genom honom... Han är skyldig mig en
son... Gå ur vägen! Ge mig min man! Ge
mig...
En vit, avsvimmad kvinna bars bort Med
skälvande händer lossade Filippa krona och
slöja, kastade om sig en kappa med kapuschong
och skyndade ned till Otto i bilen. Den förde
dem bort längs vägar med brinnande
tjärtunnor och hurrande undersåtar.
Den vita, avsvimmade kvinnan spökade i
brudgemaket. Filippa kunde ej förjaga bilden
ur sitt huvud. Hon berättade alltsammans för
Otto, som blev förfärad, att denna plågsamma
scen möjligen skulle avkyla Filippas kärlek.
Filippa kunde ej tala med Otto om sitt
samvete denna stund. Han tänkte blott på deras
lycka. Men han lämnade Filippa tid, han
väntade tills den moraliska oron i hennes sinne
stillats av, då sade han allt, ban hade att säga:
— Jag älskar henne ej. Jag kan ej gottgöra
med en kärlek, som inte finns. Jag älskar dig,
Filippa,
Han låg på knä vid hennes huvudgärd. Han
kände sig ovärdig... evigt ovärdig... Men om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
