Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
nom, han svängde med hatten som en
nybliven student sin mössa. Samma fruktan att ej
gå igenom och samma glädje, blott tusen
gånger intensivare, låg i det hett ungdomliga
viftandet. Människor älskar med olika styrka
livet. Otto von Polheimer var bunden vid
existerandet med ett band så starkt som om alla
hans kraftiga förfäder tvinnat det åt honom
med sina egna hjärterötter.
Han såg sig omkring, han tog all sin
härlighet i besittning för en ny, bättre tillvaro. Det
var det mest berusande ögonblick han upplevat,
ty han var helt med däri med alla sina vidgade
förnimmelser.
Det är svårt, när man ser en stor glädje, att
ej dragas med av det smittsamma däri. Åven
den kallsinnigaste är mottaglig för glädje,
hur mycket mera då en varmblodig varelse
som Filippa. Hon förde händerna mot hjärtat,
det var något som svällde därinne av fröjd.
Det blev henne plötsligt klart, att hon hade
krafter inom sig, som skulle kunna föra henne
raka vägen i baronens famn, bara för att få
dela hans glädje.
Men hon visste ingenting om hans
omvändelse och hon skulle hellre dö än omfamna en
förbrytare, som hon avskydde. Om hon i sitt
eget väsen hade en förnuftsvidrig längtan, som
ej frågade efter hennes heder och samvete
skulle hon strida med sig själv, tills hon seg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
