Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÖLLOPSDIKTER. 305
Äfveu bröllopsfesterna gåfvo icke sällan ämnen för religiösa
förmaningar och betraktelser. Man möter poetiska brudskrif-
ter öfver ämnen sådana som »Skaparens Faderliga försyn vid
alla skapade tings underliga styrande och regerande». Ofta
uppträder bröllopspoeten som moralpredikant och låter de unga
veta hvad katekesen och hustaflan förkunna om äkta folk. Vid
prästmäns bröllop behandlades det utnötta temat om präster
skulle få gifta sig eller borde vara celibatärer. Stundom syss-
lade man äfven med den högviktiga frågan, hurudant giftoval
en prästman borde göra, hvarvid han varnades att taga sig
En hustru hvilken lysa vill i smyckad präktig kläder,
Ja dyrka spegeln allra mest, ostadig som ett väder,
Som annars aldrig nöjder är än vid visit och dans,
Som önskar likna Isabel, som i forna dagar fans.
I allmänhet var brudgummens yrke icke sällan bestäm-
mande för bröllopsvisans tema. Var det en läkare, blef kärle-
ken en »obotelig sjuka», hvars kännetecken diagnosticerades
med alla läkekonstens termer och mot hvilken ej fans något
annat botemedel än giftermålet. Stundom påstods äktenskapet
äfven vara ett utmärkt recept mot vårfrossan, hvarvid poeten
riktar följande maning till kontrahenterna:
Tag, pröfva i er äkta bur
Nu allra först min frossekur,
Jag undrar om han duger;
I morgon eller andra dar,
Herr brudgum, väntas edert svar,
Så blir jag mera sluger.
Ofta gåfvo äfven kontrahenternas namn anledning till poe-
tiska sjukbetraktelser. Hette händelsevis brudgummen Kranck
och bruden Calamnia gjordes ett oskyldigt skämt öfver att en
lamer och en kranker skulle ingå gifte med hvarandra och
tråda i bröllopsdansen, hvarvid poeten dock anhåller att hans
skämt icke måtte tagas illa upp. Detta manér att dikta öfver
personers namn hade för öfrigt gammal häfd för sig och fortfor
ännu länge. Var brudgummens namn t. ex. Törner, kunde bröl-
lopspoeten ogeneradt dikta par tiotal strofer om »det grönskande
törne». Hette bruden Granberg, sjöngs det.
Låt granen ha blomma och länge bli grön,
Ur bärgen lät komma mång granar så skön!
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
