Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - II. Tillfällighetspoesin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGLIGA FESTKVÄDEN. 291
Men det var icke alltid kungliga glädjefester, utan äfven
sorgehögtider. Med anledning af Ulrika Eleonoras död firades
å akademin två klagodagar, den 10 och 12 april 1742, då tal
höllos af adjunkten K. F. Mennander och akademie sekretera-
ren Samuel Prysz. Sorgemusiken hade komponerats af akade-
mins dåvarande musikdirektör Carl Lenningh, som äfven för-
fattat ord till musiken, två arior, i hvilken den afsomnade drott-
ningen erhöll ett vackert eftermäle i orden:
Fred och frihet, dem hon skänkte,
Har hon hållit oförkränkte.
Äfven i Mennanders långa versifierade tal, omfattande icke
mindre än inemot ett hundratal strofer, och sedermera på all-
män begäran befordradt till trycket, skildras den aflidna drott-
ningen som en jordgudinna, som skänkte »frid och frihet».
Till hennes regerings lof framhålles:
Då blef Erinnys död och Martis välde brutit,
Dess stål i bil förvändt, dess larm i fröjdeskott.
Och Jani tempel vardt med allas nöje slutit,
Då nyss upplifvadt folk på fridens tröskel stått,
Att himlen hvita lam och rena offer bära
Att kung och drottning, som dess lycka aflat, ära.
Med denna dikt nådde de undersåtliga kungakvädena sin
höjdpunkt vid akademin. Därefter begynte det luta till ned-
gång med den fredrikska eran, medan blickarna riktades mot
den uppgående solen, Adolf Fredriks och Dovisa Ultikas tide-
hvarf. Den förstnämdes utkorelse till kronprins och ankomst
till riket firades af Åbo akademi på hans födelsedag den 3 maj
1744 och blef en dubbel glädjefest, emedan den tillika var ägnad
fredsslutet och sånggudinnornas återvändande till fäderneslan-
det efter lilla ofreden. Äfven nu hade studenterna, som vid
tillfället aflade sin hyllningsed med »besynnerlig och hjärt-
rörande vördnad», gått i spetsen och under Pippings anfö-
rande utfört ett krigiskt spektakel, liknande det nyss omtalade.
Festtalet hölls af professor Brovallius, hvarjämte en vacker
skrift i studenternas namn utdelades. Festen fortgick i tvänne
dawar. och till minne af densamma utkom en särskild festskrift,
som utom den latinska festorationen afven innehöll en pa
svenska affattad redogörelse för festligheterna.1
1 Sedermera aftrykt i Åbo tidningar 1797, n:o 44.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
