Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vittra litteraturen - I. Öfvergångstidens skalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 ÖFVERGÄNGSTIDENS SKALDER.
tes honom öfvergå alt annat. Det var som om alt hade gått
förloradt genom detta enda slag. Men hurn hårdt slaget än kän-
des, visade skalden dock den sinnesstyrka, som ännu ingaf ho-
nom hopp, när alt tyktes vara förbi. Han fasthöll orubbligt
vid sitt fredsprogram, och det tyckes som om han anat, att
konungens död skulle bana vägen för ett fredsslut. Någon
vanhederlig fred ville Frese dock ej veta af. Han hoppades
ännu på en seger öfver fienderna, hvilken skulle möjliggöra
slutandet af en ärofull fred. När omsider efter yttermera tre
års förbidan den länge efterlängtade freden afslöts, hälsade
Frese densamma i en dikt »Wid Freds-slutet emellan Cronorne
Swerige och Ryssland Åhr 1721» som den långa nattens och
mörkrets ändalykt och som gryningen till en ny dag och en
ny tid. Ej ett ord af beklagande öfver de stora offer, med
hvilka freden slutligen köptes, icke en antydan om att hans
egentliga fosterland hade styckats och att fädernestaden Viborg
helt och hållet gått förlorad. Således en på grund af de för-
gångna årens upplefvelser ännu mera resignerad stämning än
i 1715 års sång.
I Freses under stora ofreden spirande tillfällighetsdiktning
finner man sålunda djupa spår af tidens mellan hopp och för-
tviflan skiftande stämningar och dess stora fredsläugtan. Det
fans hos Frese hvad Atterbom kallar ett »samlidande med
Sveriges belägenhet», en samkänsla som ytterst flödade ur skal-
dens varma fosterlandskärlek.
Dessa många vackra inlägg i tidens frågor hade säkert
gjort Freses diktning känd redan under stora ofredens tid.
Men utom dessa poesier, som framträngde till den stora all-
mänheten, författade Frese redan under denna tid ett mycket
stort antal dikter såväl af andligt som världsligt innehåll, hvilka
ej hade någon tillfällig anledning att tacka för sitt upphof,
utan strömmade direkt fran skaldens eget inre. Säkert cirku-
lerade manga af dem i afskrifter bland diktens gvnnare och
vänner, såsom vanligt var pa den tiden, men någon större-
offentlighet hade skaldens diktning ej nått, innan fredsslutet
gjorde det möjligt för honom som för andra att tänka på ut-
gifvandet af sina poetiska samlingar.
Men det var en omständighet, som ännu i några år för-
dröjde hans framträdande, ett moment i hans korta och dystra
lefnadssaga, som törhända efterlämnat de djupaste spår i hans
diktning. Redan under sin landsflykts första år hade han angri-
pits af en svår sjukdom, »skälfvesot» kallar han den, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
