Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teologin och religionslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANIEL JUSLENIUS.
33
Under en tidigare period af sin lefnad mera frisinnad i
religiösa frågor, ja till och med misstänkt för fritänkeri på
grund af en latinsk afhandling, hade Juslenius under årens
lopp alt mera utvecklat sig i ortodox riktning och betraktade
nu såsom en af sina viktigaste uppgifter att uppträda till för-
svar för den ortodoxa läran såväl mot pietister som mot ratio-
nalister. Redan i den afhandling, hvarmed han år 1724 do-
kumenterade sig för den teologiska professuren, och hvari han
i teologiska teser granskade en rysk prästs, Hieromonachus
Stephani Presbytovitschs religiösa lärorx, för hvilka denne i
Ryssland varit utsatt för stor förföljelse, framlyser hans reli-
giösa ensidighet. Han erkänner visserligen att Presbytovitschs
åsikter närmade sig den lutherska kyrkans, men tycker dock
att det skulle varit bättre, om han omfattat hela den augus-
tanska konfessionen.
Den teologiska professuren tillträdde Juslenius med ett
tal, hvari han i rättrogen anda berörde en af de främsta tvis-
tepunkterna mellan ortodoxin och pietismen, nämligen frågan
om goda gärningars förhållande till tron. Vidare höll han en
föreläsningskurs, riktad såväl mot äldre som mot nyare vill-
farelser. Vid nedläggandet af rektorsämbetet 1730 riktade han
ett tal mot kyrkans dåvarande motståndare. Huru svårt det
emellertid föll sig att veta hvad som var renlärighet, hvad
icke, framgår bäst däraf att Juslenius själf angafs hos kans-
lern för att i detta tal ha framstält heretiska meningar. Han
blef frikänd, men icke ens denna angifvelse väkte honom till
besinning eller minskade hans ortodoxa ifver.
Mest bekanta äro de angrepp Juslenius år 1732 riktade
mot tvänne af sina kolleger vid akademin, den fromme pro-
fessor Isak Björklund och den lärde Algot Scarin, för att dessa
under sitt presidium skulle ha utgifvit af de nya lärorna smit-
tade afhandlingar. Att Juslenius därvid gjorde sig skyldig till
småaktighet och öfverdrifvet ortodoxt nit, kan man finna af
de ännu bevarade stridsskrifterna i konflikten med Scarin. Un-
der dennes presidium hade Anders Kraftman utgifvit en af-
adjunkt 1705, akademiesekreterare 1707 och linguarum professor 1712.
Under stora ofreden utnämd till lektor i Wästerås 1715, återtog han
1722 sin förra professur, blef 1727 tredje och 1728 andra teologie profes-
sor, 1734 biskop i Borgå och 1744 biskop i Skara. Död 1752.
1 Theses theologicas, ob quas H. S. P. ingentem in Russia passus
est persecutionem, ad verbi divini canoneni examinatas.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
