Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Promotionspoeterna. 371
till promotionsskald, redan fört akademins och dess ung-
doms poetiska talan vid Adolf Fredriks kröning och vid
hans besök i Finland. Också de flesta av de övriga nämnda
hade tidigare gjort sig bemärkta genom vältalighetsprov
vid akademin.
I första rummet tillkommer dock Gadd förtjänsten
och äran att under hela denna period ha varit akademins
främste vältalare såväl på vers som
prosa, liksom han även
på vetenskapens område stod i främsta ledet. Vid de
mest bemärkta tillfällen i akademins offentliga liv var det
han som i talarstolen i vältaliga ord gav uttryck åt dess
känslor av glädje och sorg, åt undersåtliga fägnads- och
vördnadsbetygelser. Gadd uppträdde även som minnes-
sångare vid särskilda tillfällen. Han kvad bl. a. över
„Wettenskapernas och Landets stora förlust1
’ vid biskop
Johan Browallius’ frånfälle 1755 i ett längre poem, vilket
genom sina talrika biografiska noter påminner om de sam-
tidiga promotionssångerna.
Under senare delen av sitt liv övergav Gadd vitter-
heten, men utbildade sig alltmer som prosavältalare. Som
sådan uppträdde han ännu under det gustavianska tide-
varvet, bland annat vid rektoratsombytet 1775 under Gustaf
III:s besök i Åbo, då han höll ett svenskt tal „Om Orsa-
kerna, hwarför det Ljus, Lärdom och Wetenskaper i wår
Samtid uptänt i Europa, dock ännu intet förmår i samma
mån werka, hwarken på Sedernas Förbättring eller Bor-
gerliga Näringars och Riksens Tjenstewerks Uplysning“.
Det är liksom en vaknande insikt om att den moderna
upplysningslitteraturen icke hade bestått provet, icke hade
uppfyllt de förväntningar man i särskilda avseenden hade
ställt på densamma. Gadd sökte orsakerna till det feno-
mén, som Rousseau hade konstaterat och mot vilket Deutsch
ett decennium tidigare hade opponerat. Hans tal förblev
dock otryckt.
Ännu en gång, då åldern redan hade böjt hans huvud,
fick Gadd uppträda som akademins glädjetolk över den
1790 avslutade freden i Verälä med ett „Tal om Den Våda
och Fara för Svea Rikes Frihet och Sjelfständighet, Hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
