Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 Det ekonomiska tidevarvet.
Förnuftets födda vän, du mor för allt som
tänker,
Du makt, som hjärtat liv och själen starkhet skänker,
Du eld, som lågor ger, men ej dig själv förtär,
Du vishet, himlabarn, kom
säg mig vad du är.
I tingens kloka skick man dina lagar röjer,
Du tecknar där dig själv, du gagnar och förnöjer,
Ja, i min egen själ din klarhet stundom rår,
Men över stjärnors valv ditt jämna välde går.
Uti den ljusa krets, som fästet överhöljer,
Där för vårt djärva vett en allmakt sig fördöljer,
Där grunden mätes av med evighet och allt,
Har åt ditt majestät du värdigt säte valt.
Du bjuder mörkret fly. Det lydigt skyndar fort,
Och
ljuset tindrar fram vid österns klara port,
Ren herden sina får i marken börjar valla,
Av
pipors muntra ljud de svala lunder skalla,
Så menlöshet och frid och oskulds nöjen rå,
När du i dödlig hamn vill främst i leken gå.
Det är samma stilens klarhet, korrekthet och höj-
ning man lägger märke till hos den siste av periodens
promotionsskalder Henrik Gabriel Porthan, som rönte
hedern att tre promotioner årad av de unge magistrarne
kallas att vara deras poetiska tolk.
I sitt första kväde vid 1766 års promotion behandlade
Porthan samma prosaiska tema, som redan Gadd hade
besjungit tolv år tidigare, nämligen nödvändigheten av
lärdomens uppmuntran. Det var även samma prosaiska
uppfattning, ja till och med en ännu mer docerande ton.
Men stilen var långt mer städad och korrekt och lämpade
sig väl som hölje åt den senscommunvishet och virtus-
ävlan, som utgjorde den poetiska saven hos Porthan. Den
rediga och klara tankegången kom hos honom främst till
synes. Han uppradade alla vishetens mödor och meriter,
för att gång på gång med så mycket större eftertryck
komma till det därmed avsedda resultatet, att lärdom borde
belönas och hedras. Porthans dikt låter oss liksom i en
spegelbild se den
unge uppburne läraren och hans upp-
fostringstankar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
