Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Promotionspoesi. 361
1754 års magistrar av docenten L. O. Lefrén 1
). Men dessa
få latinska sånger drunknade helt och hållet bland mäng-
den av svenska. Svenskan hade blivit akademins poetiska
tungomål.
I avseende på innehållet är det en ögonskenlig sam-
stämmighet i alla dessa kväden av skilda författare. Det
var ett nära till hands liggande och därför ständigt åter-
kommande tema, som är genomgående i alla, nämligen
lärdomens och vetenskapens pris. Man kan ej neka till
att kunskapstörsten och upplysningsbegäret var i stigande
vid akademin. I en „Wälment Fägne-Dicht“ vid 1751 års
promotion av den österbottniske prästen Johan Forshcell
besjöngs det glädjande faktum, att det även i Sverige fanns
vittre män och visdomsbarn, som i intet avseende gåvo
efter för europeiske lärde. Det var en lycklig tid såväl för
vitterhet som vetenskaper, och med rätta framhölls särskilt
naturkunskapens uppsving:
Nu söks det minsta kräk och känns till namn och släkte,
Man har ock noga märkt, hur äggen bli utkläckte.
Man synar fiskens art och letar sten var dag,
Man skådar blomstren väl och deras hjonelag.
Nu läkekonsten har till större höjd uppstigit,
Naturens kunskap ock på trappan högt uppklivit,
En ädel talekonst och sinnerika ord,
Ja, livlig skrivart finns hos lärda i vår nord.
Det är Linnés tid, som här i främsta rummet prisas.
Ur tidens hjärta sjöng P. A. Gadd i en dikt vid 1754
års promotion över „Nyttan af Lärdoms uppmuntran och
belöning i samhällen*’. Det var lärdomens utilitetsvärde,
som här betonades i rim och meter:
Att lärdom i sig själv ett digert värde äger,
Att på dess grundval byggs samhällens trevnad opp,
Erfarenhet det oss av allas munnar säger,
Hon odygd tämja kan uti dess vilda lopp.
I henne märker man förnuftets ljus och styrka,
I hennes majestät sig dygden låter dyrka.
b Publicerade i Lärda Tidningar, 1751 n:o 74, 1754 n:o 65, 1757
n:o 72.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
