Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vältalighet och vitterhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akademisk vältalighet. 335
början och sitt tilltagande". Den unge talaren hälsade
Adolf Fredrik som „fridsens grundval och enighetens ur-
sprung i Svea bygder". När inre oro och yttre tvång
syntes hota riket med undergång, hade räddningen plöts-
ligt kommit, en
ny lycka spirade och grund var åter lagd
till folkets välmåga och trevnad.
Talets egentliga innehåll utgjordes av en kort rekapitulation
av Sveriges historia med uppgift att visa, att grundvalar till
landets välgång upprepade gånger blivit
lagda, men tid efter
annan åter förfallit genom krig, inbördes oenighet och andra
olyckor. I sin historiska återblick lämnade talaren sagotiden
ur sikte och uttalade sig mot rudbeckianismen, som gjorde Skan-
dien till alla folkslags vagga. „Med lygesagor äro vi icke
hulpne eller belåtne, oss anstår
ej mera att tro skrock, äventyr,
drömmar och inbillningar, sedan en blidare tid utmärkt sannin-
gen med klarare strålar". Ej heller vikingatiden var något att
komma med, härnad var då det enda medlet att bliva
lycklig,
ingen brydde sig om slöjder och fredliga idrotter.
Det var fredsidealet, som Flemming i främsta rummet fram-
hävde i sitt tal. Han förhöll sig därför mycket kritisk
gent-
emot Karl XII. Följden av dennes härnadståg var att skattkam-
maren uttömdes, att landet blev hjälplöst, hjälten bortrycktes och
vårt hopp förtvinade. Liksom samtiden över huvud prisade han
därför så
mycket mer konung Fredrik som fridshjälten på tro-
nen. „
Skulle vår förfallna hushållning kunna upprättas, skulle
vetenskaperna åter få utsprida sitt förra ljus i norden, skulle
handaslöjder och gagnande näringsmedel bliva ämne för en
svensk idoghet, var ju nödigt, att denne nordiske Salomo skulle
bliva en konung på svenska tronen, en sällhetsstiftare i nord-
landen."
Adolf Fredrik prisades främst, emedan han i detta avseende
gick i sin företrädares fotspår. Det var särskilt tvenne omstän-
digheter, som betonades och som stämde med landets och tidens
önskemål över huvud: hushållningens och vetenskapernas befräm-
jande samt krigsmaktens stärkande
gentemot fientliga anfall.
I sitt av smicker och underdånighet späckade tal blev Flemming
dock i tillfälle att få fram sitt lands innersta önskningar.
Det tredje stora talet vid kröningsfesten hade till ämne
„En dygdig Enighet, Anmärkt Såsom medel til Swea
Rikes Beständiga Wälmågo" och var affattat på svensk
vers av dåvarande docenten i naturalhistoria och ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
