Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Ekonomins inverkan på övriga vetenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De moderna språken. 309
visserligen många av de gamla teologiska fördomarna, men re-
dan den omständigheten, att han tillät sina lärjungar att söka
bevisa den gudomliga uppenbarelsen med grunder, hämtade från
den nya filosofin, visar att Ross icke kan betraktas som en
gammaldags ortodox i vanlig mening.
Det har även
påpekats, att Ross och hans
lärjungar i sitt
uppträdande mot den .överhandtagande rationalismen ådagalagt
en svagare och svalare iver än hans företrädare. Men törhända
berodde en sådan mindre styrka i försvaret på större oförmåga
och bristande energi. Av samtida vittnesbörd synes man vara
berättigad att antaga, att Ross var en ointresserad och oskick-
lig lärare, för vilken det var en mycket lätt sak att avlägga
examen. Måhända förklarar denna omständighet att ett så stort
antal lärjungar disputerade för graden under hans egid. Anta-
gandet bekräftas även därav, att rätt många av dissertationerna
icke blott voro till omfånget obetydliga, utan även till innehållet
svaga och intetsägande.
Vid
periodens slut övergick Ross till teologiska fakulteten.
Det ansågs då att professuren i de orientaliska språken kunde
lyckönskas till hans avgång. Han var redan gammal vorden
och böjelsen för ett oregelbundet liv hade tilltagit med åren.
Under sista åren av sin levnad led han av fullständig „decre-
pitud“.
Vad slutligen beträffar de moderna språkens studium
under denna period, så är ej heller på deras område nå-
got nytt uppslag eller några egentliga framsteg att an-
teckna. Akademin bestod sig som förut blott med en språk-
mästaresyssla i franska språket, men tyckes under hela
frihetstiden ej haft någon enda riktigt lycklig lärare i detta
ämne.
Efter Daniel Antoine Chefdeville
1
), som år 1752 på
egen begäran erhöll avsked från sin språkmästarebeställning,
vilken på grund av den knappa lönen hade åsamkat honom
stora skulder, utnämndes samma år till språkmästare en Pierre
Renaut, som påstods hava goda vittnesbörder om skicklighet
och välförhållande, men icke väl förstå svenska språket. Re-
naut synes ej bättre än hans företrädare ha förmått uppdriva
de franska språkstudierna vid akademin. Vid särskilda tillfällen
anhöll han att få begiva sig från akademin och skyllde då på
brist på åhörare. Slutligen gavs honom tillstånd att antaga
J
) Omtalad i mitt anf. arb. s. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
