- Project Runeberg -  Finnarne i mellersta Sverige /
XXI

(1888) [MARC] [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trolldom och signerier, som vid deras tilltagande generation till och
med bland dem sjelfva nästan öfvergått till öfvertygelse. Det var
naturligt, att det förföljda folket på någof sätt sökte att försvara
sig, och för litet manstarke uppfunno de konsten att kunna trolla,
eller som de gemenligen kalla det: att göra åt, som skedde nu på ett
nu på ett annat sätt till ovännens förfång. Det Kongl. budet blef
sålunda derigenom icke uppfyllt, hvarföre dessa skogar, ehuru glest
likväl finnes bebodda af de menniskor, som under mer än tvenne
Cekel varit, att jag så må säga, nästan utan all både andelig och
verldslig handläggning, eller rättare, i anseende till aflägsenhet
och obande vägar, af hvarken Prest eller Länsman icke kunnat
räknas. De längst bort belägna hafva 6 à sju mil till sin gamla
Kyrka, dit de yngre en à 2 gr. om året kunnat komma, till de af
dem fastställde dagarne Pingst och 4:de Bönedagen då tillika
nattvardsgång, i anseende till den annars för stora folkmängden i Dahlby
var utlyst att hållas serskildt för Finnarne, hvilken vana de ännu
gerna velat bibehålla, äfven sedan de erhållit egna Kyrkor, samt
yttrat missnöje om nattvardsgång dessa tider icke infallit.
Nedkomne i stora flockar från bergen genom de långa och svåra
vägarne var naturligt, att matsäckar och såkallade Kyrkeflaskor
(bränvinsflaskor) voro med i följe nästan hos hvarje medlem i
karavanen, då efter slutad Gudstjenst platser kring Kyrkan och
närbelägna byar intogos, der man spisade åt och drack för att stärkas
till hemfärden.

Många hade nu uträttningar i den af dem såkallade svenska
byggden eller behöfde hvila efter den långa färden, och så åtgingo
flere dagar för en enda Kyrkogång, och Finnarne återvände till
sina berg och skogar med namnet af att vara stora drinkare,
hvartill måhända endast detta tillfälle gifvit anledning, då kanske för
mången matförrådet tagit slut och supen för en tom mage gjort
mer än behörig verkan. Ett annat tillfälle att få höra ordet, voro
de af dem såkallade Prestmöten, då Comminister i Dahlby en à
högst 2 gånger om året genom budkaflar tillkännagaf sin ankomst
till Finnskogarne, för att hålla Husförhör och uttaga sin lön, som
tillfölje af hans förut erhållna fullmakt ända till och med 1837 af
Finnarne honom tillfallit. Då afsågs merendels någon söndag, på
hvilken antingen i någon lämplig stuga eller under bar himmel,
om väderleken det tillät Gudstjenst med Nattvardsgång, endast för
sådana, som af ålder eller bräcklighet, icke kunde fraktas till
socken kyrkan, skulle hållas. Vanligen tillställdes då efter Prestens
afresa dansar och andra nöjen, hvilka väl just icke alltid kunde
blifva de oskyldigaste, emedan Finnarne, som under hela långa
tider icke se eller smaka Bacci safter af det stora skäl att de icke
finnes, när de erhållas, sällan deraf göra ett måttligt bruk. Häraf
det oblida omdöme, som i denna del, väl icke utan orsak, ännu
vidlåder dem och hvartill deras oförmögenhet att sjelfve kunna
tillverka denna vara, och deraf följande större Consumtion af
andras tillförsel icke litet synes bidraga. Från de Norska bygderna
synes man till det msta begagna sig af införseln af denna
begärliga öfverflödsartikel, då deremot det som uppfraktas efter Clara
Elfven, i vida ymnigare mått consummeras af Svenskarne. Detta
folk (ty det är ett gammalt ordspråk: „Finnar äro ock folk".) hafva
med alla sina ofullkomligheter likväl det goda vittsord att vara
mycket gästfrie. De dela gerna med förnöjdt och gladt hjerta den
yttersta skarfven, glömmande sin egen nöd, och allt hvad de ega,
som i allmänhet icke är mycket, står till tjenst på minsta vink.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:44:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiimellsv/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free