Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
kom, trädde i skuggan för de storverk, som samtidigt
utfördes på andra sidan Östersjön och Bottenhafvet. ’) De Finnar,
som deltogo i dessa sistnämnda, voro icke heller utan all nytta
för sitt land. Att vårt folk fortfarande åtnjöt regeringens fulla
högaktning, hvilken icke blott bevisades dess krigare, utan
äfven ådagalades särskildt i det erkännande, som under denna,
måhända mer än under någon annan tid, kom den finska
nationaliteten till godo och hvarom framdeles mera, — derföre
hade vårt fosterland just att tacka de män, som utom dess
gränser förstodo att sätta det finska namnet i heder.
Oaktadt regeringen på förhand försökt bearbeta folkets
tänkesätt till sin förmån, hade den dock icke i allo lyckats
genomdrifva sina fordringar. Svåraste motståndet hade den
mött i frågan om utskrifningen, som äfven t. ex. vid mötet i
Åbo icke beviljades på långt när så rundlig som Karl X hade
begärt. Det var icke blott den kännbara bristen på
arbetsföra karlar, som gjorde soldatutskrifningarna så betungande;
de voro det äfven derföre att snart sagdt hela folket hyste en
verklig vedervilja och afsky för krigstjensten. Man kunde väl
tycka att detta -låter underligt på en tid, då den finska
vapenäran strålade sä klart, då hela folket så ofta fick öfva sig
i krig och göra sig förtroget med dess faror, men så var dock
fallet. Likväl var det icke fruktan eller feghet som gjorde
utskrifningarna så afskydda. Vi ha tvertom omtalat huru de
finska soldaterna på denna tid afgåfvo de mest lysande prof
på mod och dödsförakt och huru äfven de hemmavarande
bönderna frivilligt trädde under vapen och hjelpte att drifva
fienden ur landet. Orsaken till motviljan för krigstjensten låg
djupare. I årtionden hade regeringen redan med få uppehåll
fört utländska krig i och för intressen, hvilka folket antingen
icke kunde fatta, eller också föga bekymrade sig om. Popu-
’) Så t. ex. nödgades Karl X försäkra Gustaf Evertsson Horn,
att han ingalunda skulle glömma honom derföre att han var så långt
aflägsen ifrån hans (konungens) person. Tvertom ansåg konungen Horns
plats i Finland vara ganska vigtig, och bad honom icke förtröttas, utan
fortfarande arbeta i sitt kall. Kungen till Horn den 3 December 1657.
Riksregistr. fol. 2590.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
