Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
bevilja "utskrifningar, som något ansenligt förslå och
ansenliga medels kontribuerande". Visserligen hade konungen haft
betänkande att anmoda sina trogna undersåtare om större
utlagor, isynnerhet då de dermed nog förut äro betungade; men
den nöd och farlighet, eom synas öfverhänga fäderneslandet,
fordra detta oundvikligen. Derefter upplästes den kungliga
propositionen till ständerna, daterad den 20 Februari 1657,
som till en början innehöll en utförlig framställning af
orsakerna till det polska kriget och huru detsamma hittills blifvit
utfördt. Vidare omtalades storfurstens i Moskva fredsbrott,
föranledt deraf att Polackarne och andra Kungl. Maj:ts
missgynnare hade transporterat storfurstens sinne, dels i det de
skrämt honom genom att framhålla den fara, som hotade
Ryssland af konungens segrar, dels också lofvat honom Polens
krona. Tillfölje deraf hade zaren emot all folkrätt arresterat
Kungl. Maj:ts sändebud och dem illa tracterat, samt inbrutit
i riket med mord och brand. Visserligen hade
fredsunderhandlingar nu bringats å bane, ’’men efter man intet kan
förlåta sig på den nationens contestationer och det synes vara
likt att det hopp storfursten hafver fått att blifva konung
öfver. Polen, ligger honom mest uti hågen, och blifver af andra
Kungl. Maj:t illviljande mycket fomenterat, så har K. Maj:t
sändt en sin ministrum till turkiska hofvet att der göra
re-monstrationer om tillståndet på denna sidan åt Muskou och
Polen angående, förmodande att efter Turken och Tataren
intet skulle gerna se att storfursten blifver alltför mäktig porta
ottomanica skall förmå Tatarerna att gripa storfursten an."
Då nu förhoppningarna om fred voro ganska aflägsna, samt
"dessutom andra stämplingar här och der förehafvas till
rikets värsta", så begär nu konungen deröfver ständernas goda
och underdåniga råd och betänkande. Och efter gamla
ordspråket lyder, att man intet längre kan hafva frid än ens
granne det vill efterlåta, samt riket icke blott har uppenbara
fiender, utan hvad som värre är, "de som vilja hetas vara
vänner blåsa under elden och hjelpa till att befordra
missförståndet som nu är", så anser Kungl. Maj:t två ting vara
högnödiga till en reputerlig och ärlig fred, nemligen l:mo att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
