Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
till de fredsunderhandlingar han så godt som genast inledde.
Redan den 30 Juli 1656 befallte han De la Gardie att.
likasom af sig sjelf göra zaren fredsanbud, men befallningen blef
kort derpå återkallad, sedan kungen förnummit att Riga
belägrades. Sålänge detta skedde förbjöd han tvertom svågern
vid sin högsta onåd att inlåta sig i någon handel eller tractat
med fienden, hvad för konditioner denne än må föreslå. ’)
Först efter det Ryssarne dragit sig tillbaka, och Karl kunde
hoppas att de många motgångarna nedstämt deras mod,
utfärdade han den 9 December 1656 instruktion för sina
kommissarier, J) hvilka skulle sammankomma med storfurstens
fullmyndige sändebud, för att afsluta fred under kurfurstens af
Brandenburg och hertigens af Kurland bemedling.
Upplysande såväl för den tidens sätt att underhandla, som äfven för
Karl X:s politik beträffande Ryssland voro de fordringar hans
sändebud dervid skulle framställa. Först innan man skred till
någon fredsunderhandling måste storfursten såsom ett
"condi-tio sine qua non" frigifva de svenska gesandter, "som han
emot all folkrätt behåller hos sig och illa tracterar".
Beträffande titulaturen befalltes kommissarierna deri icke gifva
efter, lika litet som i någon af de sedvanliga formaliteterna.
Isynnerhet fingo de på inga vilkor bevilja storfursten hans
sjelftagna titel af "många andra landskapers i öster, vester och
norr, fäders och förfäders efterföljare, herre", helst han icke
velat "med någon skrift förklara att det intet vore emot de
länder, som storfurstens förfäder hafva haft och nu höra
under Kongl. Maj:t". Dernäst skulle svenska sändebudeua vid
sjelfva fredsnegociationen först framhålla, att ryska storfursten
tvert emot ed och fördrag brutit freden och genom sitt
orättmätiga anfall tillfogat svenska kronan och dess undersåtare
mycket ondt; men att deras konung likväl var benägen till
>) Riksregistr. fol. 1069, 1143, 1254.
s) Till fredskommissarier bestämdes de i Moskva qvarhållne
svenska sändebuden, men om dessa icke i tid hunno derifrån: M. G. De la
Gardie, Lars Fleming, Johan Månsson Silfverstjerna och Paul Helmens.
1 händelse äfven dessa voro förhindrade, funnos fullmakter i beredskap
&t andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
