Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Axel Elmlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den unge Thumelicus, faktaren från Ravenna, tog publiken
med storm, och det både den manliga och den kvinliga.
Han framträdde i en lycklig tid, den unge faktaren, och
vi bygde på honom ett helt strålande framtidsgalleri af
ungdomliga, romantiska gestalter, utan att besinna att romantiken
hade sett sina bästa dagar, att den nästan låg i själtåget
samtidigt med att han framträdde, och att den nya tiden kräfde
nya former och nya uttryck for hvad den hade inom sig, och
for det som den brann af begär att fä uttala och gifva gestalt
åt Men det är ju då en motsägelse att kalla tiden for hans
framträdande lycklig, säger man. Ja, det kan så tyckas; men
med de förutsättningar han egde for sin konstnärliga bana, var
det dock en lycka att han framträdde då, om det också bara
var aftonrodnaden från en solljus dag som låg qvar öfver
nejden. I vår nyktra tid, som endast sätter värde på det
outsmyckade, det påtagligt sanna, hade Axel Elmlund icke kunnat
göra sig gällande som nybörjare, dertill är han for poetiskt
eller idealistiskt obestämbar till hela sitt skaplynne, hela sin
konstnärliga personlighet. Det är först nu, sedan mannaåldern
lagt sin tyngd på hans förr obundna inbillningskraft, som han
kunnat påtaga sig realismens tvångströja och inrangera sig i
de reflekterande skådespelarnes leder, der man likväl ännu ofta
ser honom göra oöfverlagda språng för att bryta fjättrame och
komma ut igen i skog och mark, från den kvafva luften i
salongerna och boudoirerna, der nutidens förnämsta dramatiska
produkter spela med bagateller till insatser, i stället som förut,
med lif och blod.
Elmlund har aldrig varit stark i att framställa det fina,
det konventionela, det cirklade, äfven om han ledd af en
öfver-lägsen teatervana och en aldrig bristande ledighet i det
kroppsliga framträdandet, — frukter af hans uppfostran vid teaterns
balettskola — äfven i svarta fracken varit den distinguerade,
verldsvane gentlemannen. Men gälde det att framställa ett
stycke obändig, okufvad, frisk natur, då har han varit mannen,
och sällan har någon af våra skådespelare uppburit kostymen
bättre än han. I peplum, i togan, i den nordiska björnhuden,
i den sydeuropeiska riddarmanteln, i den burgundiska kappan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
