Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf och Helfrid Kinmansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lynne, af humoristisk verldsåskådning, på en gång ett
faders-och ett modersarf, som hon icke hade låtit forfaras. Och om
hon hade naturlig begåfning i främsta rummet för de uppgifter
hon hittils löst, så hade hon en vaken omdömesförmåga och
goda traditioner för det område på hvilket hon nu gjorde sig
beredd att inträda.
Och den svenska teatern vann i ett afseende hvad den
förlorade i ett annat, ja — den vann kanske mera än den
förlorade, eller åtminstone vann den mera än hvad den i sådana
fall var van vid. Ty att de ungdomliga älskarinnorna, de
näpna ingenuema åldras, det är gudnås ingenting ovanligt, —
men att ur deras aska stiger upp en komisk
karaktärskådespelerska af Helfrid Kinmanssons betydelse, det händer icke en
gång ibland tio.
Det är som sådan hon nu länge och med stigande
framgång verkat på vår förnämsta dramatiska scen. Vi minnas
henne med glädje från hennes framställningar af den drastiskt
moderna vagabondgrefvinnan från Nizzas spelsalonger, en
gammal slarfva som fösonar oss med allt sitt moraliska elände,
derför att hon ännn är mor — vi beundra henne som den
måttfullt komiska gamla tanten från Majorens döttrar, den
groteska amman från Romeo och Julia, den hon framstälde lika
sann i all sin groteska lumpenhet, som hon förut i unga dagar
var sann i all sin jungfruliga renhet, som den gamle Capulets
dotter.
Hennes prägtiga, resoluta Madam Röntved i Holger
Drach-manns »Strandbyboer» var en direkt ur lefvande lifvet gripen
bild af kvinnan ur de lägre samhällslagren, som genom klart
förstånd och praktisk duglighet blir den erkändt herrskande
bland en hel befolkning, och som icke alltid lägger bomull
omkring fingrame, när hon utöfvar sin af alla vördade makt.
Och i det nya svenska verklighetsdramat, som den tåliga,
motståndslama hustrun i »Sanna kvinnor», som den stackars
halffjoskiga »moster Lisen» i »Dömd», hvilken fin uppfattning,
hvilken skarp förmåga af genomträngande karakteristik och
framför allt: hvilket sannt konstnärligt jemnmått har hon icke
lagt i dagen: Ty Helfrid Kinmansson har en mycket stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
