Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pierre och Fredrik Deland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maximer, affarsförtjusning och familjelycksalighet ur samma
pul-petlåda eller samma kassaskrin, så log man sitt bästa skratt åt
denne präktiga gubbe som hade blandat tillsammans sitt
enskilda jag med sitt offentliga, sitt hjerta med sin plånbok, sin
godmodighet med sina siffror, till dess de rullade om hvarandra
som glasbitarne i ett kaleidoskop, medan ändå alltid den
hederliga, hjertevarma menniskan sken igenom de vexlande figurerna.
Och hans chevalier i den lilla franska enaktskomedien,
hvilken utsökt, älskvärd, tilldragande gestalt! någonting som
var slägt med markis de la Seigliére, och dock någonting helt
annat, en liten situation, skildrad på det mest uppfriskande sätt,
en miniatyr, men med alla de fina dragen så utpräglade, som om
de målats med loup, och likväl så konstnärligt utförda att aldrig
den minsta detalj framstod på det helas bekostnad. Ett
gammalt barn med en liten lätt anstrykning af libertin; en fin,
gammal spjufver, som man förlåter några små triheter, derför
att man tycker dem kläda honom, och att han utan dem icke
skulle blifva den älskvärde och om försvunna tiders bästa sidor
påminnande gamle relik som han är.
3.
Den 13 September 1860 var en ödesdiger dag i den
svenska teaterns historia. Det var då som den Offenbachska
operetten gjorde sitt intåg på den svenska scenen, och märkvärdigt
nog var det Pierre Deland som stod fadder åt barnet, vid detta
dess första elddop inför publiken. Länge hade den gamle
teaterdirektören stretat emot den nyare tidens sprängmina, som
en gång utlagd, skulle tillintetgöra hela den hittills anlitade
repertoaren och tvinga den att lemna plats för en ny genre,
som visserligen icke kan kallas den tråkiga, men deremot i
dubbelt mått den farliga. Men han lät slutligen öfvertala sig
till försöket, och i ekonomiskt hänseende gaf detta ett lysande
resultat. Sjelf hade han i »Orfeus i underjorden» öfvertagit
den stackars »prinsens af Arkadien» burleska parti, och han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
