Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emelie Högqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägsna sig från den länge åtrådda skådeplatsen. Men hon
visste att skörden kräfver sådd, och att jorden måste göras
fruktbärande.
När Emelie Högqvist återkom från sin utländska
studiefärd, var det, för att låna en samtidas, Gustaf Henrik Mellins,
ord: »som om ett aldeles nytt väsende uppenbarat sig på
scenen. I glansen af en toalett, som knappast kunde öfverträffas,
med behagen af ett medfödt skönt ansigte, och dertill en
hållning, så ledig och fin, som man eljest endast förestälde sig
finna den i de högsta kretsar, gjorde hon ett stort intryck.
Hon hade öfvervunnit obehaget af sin organ, och endast då
hon nödgades recitera längre repliker, röjde det sig
understundom. Men hon insåg sjelf detta naturfel och visste, genom
att använda alla de stora tillgångarne af erfarenhet, omtanka,
kvickhet och personliga behag, att altmera tillintetgöra det.
Dessutom, ju mera hon kände sig hemmastadd, icke blott på
tiljorna, utan i den högre konstens osynliga sfer, desto mera
kunde hon öfverlemna sig åt sin känsla, men icke missledde
henne, derför att hon altid egde fullt medvetande af
densamma.» Det var nu hon efter hvartannat uppträdde som
Or sina i »Emilia Galotti», som Georgina i »Qväkam och
Dansören», som Amelie i »30 år af en spelares lefnad», som
Cla-rence i »Shakspeare kär», som Bertha i »Stamfrun», Leonora i
»Fiesco», Maria Stuart och Orleanska jungfrun. Det till denna
uppsats följande porträtt framställer henne i Berthas roll, i
hvilken hon första gången uppträdde 1835, då Grillparzers
ödesdrama här upptogs och i synnerhet genom hennes och
Almlöf-Jaromirs spel under flera år blef ett stående
repertoarstycke.
Sin förnämsta betydelse vann hon likväl för vår
dramatiska konst under åren 18>36 och 37, då hon med en tragisk
kraft och ett fulländadt konstnärskap, som icke ens hennes för-
3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
