Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Ulrik Torsslow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva återfått densamma, och med den tillägspension han från
sitt femåriga styresmannaskap erhållit, kunde han utan allt för
stora bekymmer motse sin ålderdom. Under den tid han var
teaterföreståndare, rådde som vanligt än ebb än flod i hans
kassa, och betecknande för hans skaplynne som ekonom, är
följande lilla historia, som jag hört omtalas af en som den tiden
stod honom nära.
Det var efter en lysande sejour i Finland, och Torsslow
stod just färdig att gifva sig af öfver till Sverige till den
vanliga Djurgårdssejouren. Min sagesman kom då upp till honom
dagen före afresan och fann honom, iklädd den vanliga
rökmössan, sittande framför ett stort bord på hvilket voro
uppstaplade den ena väldiga rullen af silfverrublar bredvid den
andra. Torsslow satt midt framför all denna rikedom med ett
i hög grad bekymradt utseende, och i det han skrufvade
rökmössan fram och tillbaka, utropade han slutligen i halft komisk
förtviflan:
»Hvar i Herrans namn skall jag göra af alla de här
pen-ningarne? Det är ju rent af förskräckligt, det här!»
En månad derefter behöfde han inte ha några vidare
bekymmer för den saken. Ett par program på Djurgårdsteatern
misslyckades, och hela rikedomen var sin kos!
Men det nedslog honom inte. Nya ansträngningar och
snart ånyo ett nytt flöde, som uttorkade lika hastigt som det
förra. Det var en ständig strid mot ofta nog oblida
förhållanden, men en strid som utkämpades med aldrig tröttad energi
och aldrig svikande mod.
Nu fick han ändtligen sitta i lugnet, väl gömd för alla
och som det tycktes, äfven glömd af det nyckfulla väsen som
kallas publiken och som hvaije dag vill ha en ny idol eller
en ny leksak. Men glömd var han icke, han fick derpå ett
storartadt bevis den 18:de December 1876, på sin 75
födelsedag. Den dagen samlades i den gamles hem i det ännu
kvarstående skära trähuset på Gref-Thuregatan en deputation af
konstälskare och artister och öfverlemnade till honom en genom
subskription hopsamlad hedersgåfva af en antik silfverkanna, fyld
med omkring 9,000 kronor i guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
