Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur a* det me’ kyttingen?» frågade Mattiäs och
tittade nu bortåt korgen till.
»Jo tack, han ä’ så rar, så!» svarade Kajsa-Stina,
»han bara äter och sof ver.»
»Det ä’ dygden på dom, det!» återtog Mattias, och
när nu gumman snyftande gick ut i farstun för att
tömma potatisen i en korg, som hon hade därute, tog
han fatt i Kajsa-Stinas hand, drog ner henne på bänken
bredvid sig och sade hastigare än han plägade:
»Hur ä’ det nu: har Kajsa-Stina hört åfen någe’?»
»Söderman?» frågade Kajsa-Stina, och då Mattias
nickade, fortfor hon sakta, under det att det lyste till i
ögonen på henne: »han lär ska gifta sig i nästa vecka,
säjer di.»
»Med Sjöbergs Lina, ja!» inföll Mattias och fortsatte
sedan i det han spottade utåt golf vet: »Han får gål
med henne, kantänka.»
»Inte skulle jag fråga efter*t, om det inte vore för
gossens skull,» sade Kajsa-Stina efter en stunds tystnad.
»Bryr du dej inte om’en längre då?» frågade Mattias
lifligare än han brukade.
»Nej då, det har jag fått nog åf,» svarade hon.
Mattias teg en stund och tittade ut genom fönstret.
Då gnydde den lille borta i korgen, och Kajsa-Stina steg
upp, gick fram till honom och började sakta draga
korgen fram och tillbaka, så att den gnällde mot de
grofva golftiljorna.
Mattias steg upp från bänken, gick sakta fram till
Kajsa-Stina och stannade strax bakom henne. Det syntes
tydligt på honom att han ville säga något, men att han
hade svårt att komma fram med det. Slutligen sträckte
han. ut handen, strök henne sakta mellan axlarna ett
par slag och sade sedan:
»Du skulle väl allt behöfva en far åt kyttingen där
ändå, Kajsa-Stina?»
»Han får väl hjälpa sig utan,» svarade hon utan
att vända sig om.
»Jaja, men det blir söcknigt, det! Kan inte jag få
bli far åt’en, tror du?»
»Du?» ropade Kajsa-Stina till och vände sig om.
»Nej, Mattias, bättre ä’ du väl värd, än ett tocké’ stycke
som mej 1»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
