Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugna och stilla gång, utan att något egentligt närmande
ägt rum mellan de håda systrarna och den unge
disponenten. Lisen, som allt mer och mer började längta
efter sin man, tyckte att det var tråkigt där och hade
flera gånger försökt höra sig för med Emmy, om de
inte ändå borde göra som fadern föreslagit dem: låta
Falk kalla dem vid deras förnamn i stället för det stela
»konsulinnan» och »fröken», som omöjliggjorde allt
vänskapligare umgänge. Men Emmy, som nu var
alldeles bra i sitt knä, svarade’ alltid:
»Du kan ju låta honom säga Lisen, om det roar
dig, men jag är alldeles belåten med ’fröken’, nu som
förut »
Och när Falk efter slutadt arbete koni upp till dem
om kvällarna, var hon om möjligt ännu stelare och
slutnare än vanligt, och det gjorde honom icke gladare,
om han också sjöng en och annan gång, när Lisen bad
honom därom, eller lekte och rasade med lille Sven,
hvars beundran för »farbror Gunnar» blef allt lifligare,
ju oftare han fick komma ner och leka röfvare under
hans bord.
Men om det således var kyligt och grått inne, så
började det likväl visa sig tecken till ett glädjande
omslag ute i den vackra naturen, och Falk började
inom sig hoppas på att detta skulle föra med sig en
förändring äfven inomhus. Ty där ute^ hade nu våren
kommit, plötsligt och oväntadt, i hela sitt solmajestät
och med allt sitt vaknande lif, som han så ofta brukar
göra det efter en lång och allvarlig vinter. Han hade
kommit med blåögda sippor, med muntert brusande
skogsbäckar och jublande lärkor, med tungsint längtan
hos somliga och sprittande lefnadslust hos andra, allt
efter lynnet och förhållandena.
Gunnar Falk hade för mycket att göra och var i
grund och botten en alldeles för frisk natur för att
kunna blifva tungsint, men riktigt vårglad kände han
sig heller icke. Gamla Johanna påstod bestämdt att
han hade »frossen» i kroppen och ville prompt hälla i
honom fläderte i stora kvantiteter, och för att inte göra
gumman ledsen, lät han henne bära in det om kvällarna,
men slog regelbundet ut det genom fönstret, sedan
gumman hade gått. Nu hade till på köpet Lisen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
