Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag viil inte läsa det,» sade hon häftigt, »och det
förvånar mig att du . . »
»Jaså, skulle jag kanske inte läsa det, när det
händelsevis föll i mina händer? Se här skall du få
höra: ’Lilla Jösse! Hvar har du hållit hus på så
länge? Hvarför har du inte varit hos mig och tittat
på nya kåsösen, som du gaf mig? Å, du, hvad man
sitter stiligt i den och så’na präktiga resårer den har!
Kom i kväll, de ha nå’nting stiligt på yarietén, och
den som se’n bespetsar sig på supén, det är nog lilla
Tussan.’»
Och med en våldsam åtbörd rafsade hon tillsammans
de sönderrifna bladen, knölade ihop dem och kuvertet
till en boll och slängde alltsammans i vrån bredvid den
ståtliga maj olika-kakelugnen, sträckte sig sedan tillbaka
i chäslongen och frågade med ett nervöst skratt:
»Nå, hvad säger du om det där vackra stilprofvet?»
»Det är väl egentligen inte annat än hvad du
kunnat vänta!» svarade Emmy lugnt.
»Kunnat vänta! Kunnat vänta!» upprepade den
unga kvinnan och brast ut i hejdlös gråt. »Är det
tacken, det, för all den kärlek jag ägnat honom, för
alla de penningar han fick med mig och som han så
väl behöfde just då! För det har han erkänt, att hade
han inte fått mitt möderne att röra sig med, så hade
han varit konkursmässig för länge se’n. Och så att bli
till den grad bedragen, att bli öfvergifven, och det för
en sådan där varelses skull — en. . . en Tussas! Å,
om jag hade henne här, så skulle jag rifva ögonen ur
henne! Jag skulle ...»
»Seså, snälla Lisen, försök att lugna dig, försök
att...»
»Lugna mig? Nej, det kan jag inte, det vill jag
inte, det gör jag inte! Men vänta mig, han — jag vet
hvad jag skall göra. Inte en dag längre stannar jag
hos honom — jag vill inte sitta där i den där otäcka
villan på Saltsjöbaden, medan han är inne i staden för
att sköta sina affärer. Jo, det är just sköna affärer! . . .
Jag kan just undra hur många ’Tussor’ som hjälpa
honom med dem? Nej, jag har fattat mitt beslut: jag
tar lilla Sven med mig och far till Stålhamra, och
där stannar jag så länge hon är här uppe, och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
