Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ge vi oss af nu till Opris?»*frågade löjtnanten
helt tvärt, som om han ville komma ifrån saken så fort
som möjligt. Sedan de hunnit ett stycke framåt
Biblioteksgatan, frågade den unge militären helt plötsligt:
»Hvad tyckte du om kusin Emmy? Det är en
stilig flicka, du — eller hur?»
»Det hann jag verkligen knappt se,» svarade Falk
kort. »Det var så liten stund jag talade med henne.»
»Hon är egentligen den sötaste utaf mina tre
kusiner,» fortfor löjtnanten. »Ja, det vill säga: Tyra,
hon som är gift med doktorn, är kanske vackrare, om
man så vill; men Emmy är så förbaskadt pikant, därför
att hon vill reformera allting och därför inte bryr sig ett
dyft om någon småkurtis eller allt det där som flickorna
annars pyssla med på lediga stunder.»
»Säger du det?» afbröt Falk och såg intresserad
ut. »Du har väl försökt att få henne på andra tankar,
kan jag tro.»
»Nej, det har jag inte brytt mig om — på goda
skäl, som jag gärna kan säga dig. Först och främst är
jag inte vidare svag för släkten, och för det andra är
jag ovän med gubben. Jag har inte varit hemma på
Stålhamra på öfver två år — ja, vänta nu: det var när
Lisen gifte sig med konsuln — så det är nära tre år se’n.»
»Hvad var det som kom i vägen mellan er då?»
»Å, det var åtskilligt, kära du. Först och främst
hade jag gjort af med litet för mycket slantar, tyckte
han, och så . .. ja, det är förbannadt löjligt, men sant
är det i alla fall — han blef svartsjuk på mig, gubbtoken!»
»Han hade kanske sina skäl?»
»Du är tokig! Nog för att hon lade an litet på
mig, det kan väl vara — men jag? — nej, det kan
aldrig hända mig! Hon kunde ju nästan vara mor åt
mig, ifall hon hade blifvit mycket tidigt gift — och
dessutom är hon ju min morbrors hustru. Å nej, du:
man har sina grundsatser, sin moral, om man också
annars kan råka till att vara litet lätt på foten. Det,
som för resten tog gubben mest, var att han fick betala
några borgensförbindelser för mig sedan Uppsalatiden,
några lumpna tusenlappar, som han ska få igen, när
jag väl hinner rangera mig en vacker dag, och det
kan du också vara lugn för att jag tänker göra!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
