Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fortsatte på vanlig stockholmska: »God morgon,
kära barn! Men så blek du är — mår du inte bra?»
»Jo tack, kära mamma. Men jag har sofvit sä illa
i natt.»
»Det har jag också. Jag ska säga, de där sena
supéerna ... de . . .»
»Ja, och så champagnen.»
»Ja, det var vådligt hvad svåger slog på stort i går.»
»Det var kassören som tog in champagnen, mamma.»
»Herr Tullstrup, ja. Det var en ofantligt treflig
karl. Jag kan undra, om han tänker flytta till Stock-
holm? Det lät nästan så.»
»Ja, det var visst fråga om att han skulle sätta
upp någon bankaffär här.»
»Jojo, kära barn. Skåningarna är ett praktiskt folk
och ett rikt folk och — jag vet inte hur det är, men
de ha någonting kontinentalt hos sig som ...»
Här af bröts frun af ett stortjut ute från köket och
skyndade upp ur gungstolen och fram till tamburdörren,
ropande: »Hvad nu då? Lina, hvad tjuter du för?
Nå, får jag något svar?»
Lina kom långsamt in med det tvärrandiga förklädet
för ansiktet och snyftade:
»A*a*ack, goa frun. De för ... förbaskade råttorna!»
»Råttor? Sådana finnas ju inte här i huset.»
»Joho-ho-då,» tjöt Lina ännu högre, »i skafferiet ä*
det all-alldeles tjockt. Stora som kattungar.»
»Det har jag aldrig hört talas om förr,» sade frun,
i det hon försökte draga bort förklädet från Linas ansikte.
»Joho då,» snyftade denna och höll igen, »det ä’
se’n di ref Kejserska huse’.»
»Och råttorna därifrån skulle ha gått ända hit till
Östermalm?» frågade Lotten misstroget.
»Di som har fyra ben, ja,» snyftade Lina, det ä’
väl ingen konst för dom. Och när jag kom och skulle
ta’ kotletterna, så-å-å ...»
»Nå?» frågade frun med mer än vanlig skärpa
i tonen.
»Så va’ di oppätna,» skrek Lina och brast ut i ett
riktigt indiantjut, »både dom och po po-potatisen.»
Och i höjden af sin ganska trovärdigt spelade
för-tviflan slog hon sig ner på en stol vid salsdörren och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
