Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kortsynte!» ropade Livander emfatiskt. »Det är
tvärtom de andra som komma att ramla. Jag skulle
kunna genast bevisa dig» — och därmed tog han upp
ett blyertsstift ur fickan och gjorde sig i ordning att
skrifva på marmorbordsskifvan, men afbröt sig själf och
fortfor långsammare — »men det skulle bli alldeles för
vidlyftigt, kom upp till mig på kontoret i morgon, så
ska jag sätta dig in i saken. Om du vill, så ska du
få bli hufvud agen t — jag får naturligtvis så mycket
att göra med grundandet, och när det är färdigt, blir
jag naturligtvis verkställande direktör — det är det
minsta man kan ge mig i utbyte för min utmärkta idé.
Och doktorn» — här vände han sig med en hastig
rörelse till Klint, som allt mera förvånad åhört hans
med feberaktig ifver framförda svada — »doktorn ska
bli vår läkare. Vi behöfva en ung sådan, med blick
och praktik och framför allt med utseende — det slår
an på damerna. Ja se så, sitt nu inte och se blygsam
*ut, ni har just ett sådant utseende, ni. Har han inte,
Villner?»
»Ja, men jag har inte» — tog doktorn i mycket
bestämdt och tänkte tillägga: »någon praktik,» men
af bröts af Villner, som i stället ifyllde:
»Du har inte någon tid öfver, menar du — men
det kan väl låta jämka sig. Inte sant, Livander?»
»Jo för all del,» inföll denne ifrigt, »det kunna vi
arrangera alldeles efter er egen bekvämlighet. En och
en half, högst två timmar om dagen, det är allt hvad
som behöfs. Och en åtta eller tiotusen kronor om
året — jag har tänkt föreslå tio — hvad säger ni om
det, doktor?»
Klint visste inte hvad han skulle tänka. Han började
få ordentlig hjärtklappning öfver de lysande utsikter
som rullades upp för honom. Tio tusen kronor om
året, då skulle han ju kunna . .. Han såg sig redan i
andanom klädd i svart frack och hvit halsduk, på väg
att ringa på hos Stenmanska familjen.
Men han fick som en skopa kallt vatten öfver sig,
när Villner lutade sig fram öfver bordet, lade sin hand
tämligen tungt på Livanders axel och sade hälften
skämtande, hälften allvarligt:
»Hör du, Livander! Hur står det till i öfre våningen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
