Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, jag kom först ett år sednare! — svarade
jag, — och när jag tänker rätt efter, så hörde jag nog
också talas om mamsell Forster; fast jag inte kommit
ihog det förut.
— Nå ja, då kände du mannen och mins nog hur
älskvärd han kunde vara när han ville, och hur spelande
liflig och excentrisk han var, och hur bra han såg ut
sedan! Det var en af de vackraste karlar jag sett på
scenen, tror jag — men så visste han af det också!
Det var i sanning mördande blickar som han i sina unga
och kraftiga dagar kastade på det täcka könet ute i
teatersalongen! Jag mindes honom dunkelt från
Djurgårdsteatern, der han altid spelade älskarrollerna! Det
var lif och glöd och passion, det: litet för mycket ibland,
påstodo tidningarne och jag tror nog att de hade rätt;
men att publiken följde med honom, det är säkert, och
så hade han den tiden öfver sig en sträng tuktomästare
och det var gubben Torsslow! Men nu hade han
kommit på egen hand, och då kunde han rusa! Jaja, det
såg du väl sjelf, så det behöfver jag inte tala om för dig!
Nu ska’ jag i stället tala om för dig hur han tog
emot oss hemma. Han bodde vid torget hos en
direktör Dalman, — der bodde alla teaterdirektörer för resten.
Vi gick dit på eftermiddagen så der vid femtiden, och
då min vän, som var den djerfvaste, helt frankt bultade
på dörren en trappa upp, hördes en ljudlig, vacker
stämma derinifrån ropa: »Hvem är det? Stig på»,
hvarpå vi trädde in, teaterdirektören förut glad och
frimodig som vanligt och jag efter, beskedlig och litet
tafatt, som jag ännu är, och som jag den tiden var i
ännu högre grad än nu.
Vi trädde in i ett mycket stort, men ganska
enkelt rum, med tvenne ljusa och glada fönster utåt
torget, och just när vi kommo i dörren sågo vi en annan
dörr på sidan hastigt stängas igen, utan att den likväl
kunde dölja fliken af en ljus fruntimmersklädning, som
försvann helt hastigt och ljudlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
