Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det vete tusan! — svarade den unge kamraten
lättsinnigt, — jag kände henne inte men det fins
ett par här som kände henne och som påstå att hon lär
varit ett hår utaf hin! Hon var mycket skicklig i
hårarbete — gjorde lösbenor och sådant der, och de lär ba |
stått sig rätt bra på det och på den lilla boden som
han skötte; men begge två hade varit vid teatern förut,
och det vet man att den smaken sitter i, när man en
gång har fått den!
— Ja, men hon gick ju inte tillbaka dit igen?
— Nej, för hon dog i stället. Men de hade redan
tagit engagement här hos gubben, och höllo just på och
skulle sälja boden, när hon knogade sig af till en annan
skådebana! Och så godt var det, för hon lär ha’ varit
en mycket skral aktris, och sådana ha* vi tillräckligt
af förut.
— Men om de voro så skrala båda två, hvarför
engagerade gubben dem då?
— Derför att de voro billiga naturligtvis! Jag ska’
säga dig en sak, och det är att gubben tycker att han
och hans familj äro sådana öfverdängare, att han för
resten kan bjuda publiken på hvad skräp som helst, —
med ett och annat lysande undantag, förstås! — tilläde
han, i det han svängde sig om på klacken, och
skyndade sig att passa på sin lilla betjententrée i den nyss
började akten.
Jag hade både hört och sett tillräckligt för att veta
att det var här som vid de flesta teatrar: hvar och en
ansåg sig för ett ljus och de andra för dankar. Hvar
och en tyckte att det var på hans axlar som det gamla
sällskapets anseende hvilade, och dessa menniskor som
annars kunde umgås rätt vänskapligt och hyggligt med
hvarandra, vore dödliga fiender så fort de vädrade att
en pjes var under utskrifning och att ett dussin nya
roller skulle delas ut. Den ende, som föreföll mig litet
ovanligare än de andra, var just den nye kamrat, som
för det mesta plägade sitta i luckan, och hvars första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
