Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alltid tar upp näsduken när han inte vet hvad han
skall säga. Hans vanliga visa när han kommer af sig
— för det nötet kan inte ta* sufför, om man ville slå
ihjäl honom, — är den att jag sitter och sofver i luckan!
Liksom det voro möjligt att sofva, när man får ondt i
magen åt ett sådant spel som hans, brukar jag säga, —
och då kan herrn tänka, så blir han ännu argare än
förut!
— Nåja, det undrar jag då inte på! — svarade
jag skrattande, — man kan bli rasande öfver bättre
kritik än så!
— Ja, men när han säger att jag sitter och sofver!
— upprepade han och blinkade helt oskyldigt med ena
ögat; — det är väl det värsta man kan säga om den,
som måtte vara vaken för allesammans. Emellertid var
det roligt att en gång träffa på en höfiig menniska, och
om herrn vill, så ska’ vi vara tillsammans i qväll och
äta en smörgås — ja, det vill säga, hemma hos mig,
för jag går aldrig på källare och äter.
— Det gör inte jag heller, om jag kan slippa! —
svarade jag! — men det är så sällan det händer!
— Mig kan det aldrig hända att jag går på en
källare och äter, om inte jag blir bjuden! — svarade
sufflören och slog bekräftande och eftertryckligt på pjesen
med armbågen; — ty för det första har jag inte råd,
och för det andra—–––––ja, det kan vara detsamma, det!
Och vid dessa ord flög det som en skugga öfver
hans annars så milda och slätstrukna ansigte, och utan
att säga ett ord vidare, gjorde han en tvär vändning
och lemnade mig helt hastigt, i det han tog sin vanliga
reträtt bakom fonden.
Jag stod just och undrade för mig sjelf öfver hvad
den der skuggan skulle betyda, då en af de yngre
kamraterna, som gjort sig bekant med mig just som jag steg
af diligensen, hvilken den tiden förmedlade samfärdseln
höst och vinter mellan Stockholm och Upsala, och som
enligt sin vana redan behandlade mig som om vi känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
