Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte vidare så märkvärdig nybörjerska, att man för hennes
skull borde gå ifrån gammal praxis, och i ett tag gifva
henne både lika höga lönevilkor som flera af de äldsta,
och så dessutom reseanslag, något som aldrig någonsin
kom i fråga på deras tid. Skulle man då kunna komma
utanför sitt eget lands gränsor, så fick man sannerligen
kosta på sig det sjelf, annars fick man vackert bli’ hemma.
Nu var det den lättaste sak i verlden äfven för den
tarfligaste elev att kunna få komma ut och det med
hjelp både af det offentliga och af enskilda mäcenater.
De unge å sin sida tyckte naturligtvis att hvar och en
af dem hade fullt ut så goda anlag som Lisen och att
de derför voro lika berättigade som hon att få resa till
Paris, och det fans derför just då en hel skock med
djupt missnöjda unga skådespelareämnen som gingo och
•bittert beklagade sig öfver att vara födda i ett land,
der man inte lade två strån i kors för den dramatiska
konsten.
Bland dem som voro mest afundsjuka och mest
förgrymmade var Jenny, som för det första inte på hela
våren fått en enda ny roll af någon betydenhet, och det
fastän en hel mängd pjeser inrepeterats och spelats.
För det andra hade hon till sin stora harm sett huru
den unge kritikern alt mera sällan brytt sig om att möta
henne, vare sig på torget eller uppe i museisalarne, då
hon deremot bestämdt visste att han och Lisen brukade
sammanträffa rätt ofta, — ja, att han till och med plägade
följa henne hem om qvällame från teatern; och om det var
något som kunde trösta henne öfver hennes förra väninnas
oväntade lycka, så var det att hon skulle resa bort, och
att Jenny då kanske skulle kunna återtaga sitt välde
öfver den unge mannen. Och hvem vet, kanske kunde
hon också, när Lisen inte längre fans att tillgå, få
en ny roll och under tiden bli’ publikens gunstling,
äfven hon.
— När Lisen kunde bli det så der med en gång!
— menade hon för sig sjelf; — så är det väl inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
