Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förvåning som de få besökarne fäste sina blickar vid
de båda unga flickorna, hvilka med lätta steg och under
muntert prat och skratt skyndade igenom rummen, och
hvilka efter öfverenskommelse under vägen och till följd
af särskild och, som de sjelfva tyckte, mycket fin
beräkning, först skyndade igenom svenska och franska
af delningen, innan de inträdde i den italienska, spanska
och nederländska.
När de kommo ut från franska afdelningen föreslog
Lisen att de först skulle gå in och se på gravyrerna.
— Ah, hvad skall det tjena till? — hviskade
Jenny; — de äro så gamla och fula! Inte är det något
roligt! Nej kom nu, så gå vi in! Annars kan det ju
hända att han går sin väg, och då ha’ vi gjort
alltsammans för ingenting!
— Men om han nu är der, — förmanade Lisen,
i det de sneddade öfver vestibulen för att gå in i
nederländska afdelningen, — så var inte så der
oför-sigtig och burdus som du brukar vara! Kom ihåg
att vi först inte als låtsa se honom, utan bara
sysselsätta oss med tafloma. Han får inte på några vilkor
misstänka att vi kommit hit för hans skull!
— Tycker du det? — Tror du verkligen att jag
är så dålig aktris att jag inte kan spela öfverraskad så
pass mycket? — frågade Jenny med näbbig ton och
min; — åhnej, var du lugn! Du ska’ få se hur bra
jag ska’ uppträda. Usch, nej men ser du, en sådan
förfärlig tafla! — här pekade hon på konung Candaulus’
gemål, på venstra väggen strax innanför dörren, —
tror du verkligen att det kan finnas fruntimmer som
äro så feta och som låta måla af sig i en sådan si-
tuation?
— Ja, hvarför inte? — svarade Lisen skrattande,
— när de kunna bli målade af en Rubens!
— Ja, om det så vore sjelfva Rafael! — menade
Jenny i det hon skakade på hufvudet med den mest
bestämda min, — så kunde det väl aldrig hända mig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
