Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
också spela narr för den der lättsinniga varelsens skull!
Men den rollen åtar jag mig bestämdt inte, och hon
skall sjelf tvingas erkänna inför både sin värdinna och
hela staden att om någon var med henne uppe i hennes
rum, så var det åtminstone inte jag!
Och med det fasta beslutet vände han om in i
igenom porten igen, gick upp för trappan, och sedan han
ett ögonblick lyssnat utanför Linas dörr, bultade han
sakta på, hörde ett svagt: »Kom in», öppnade dörren
och steg in i rummet.
Det var skumt derinne, rullgardinen var nere, och
en stark lukt af Hoffmans droppar och ättika slog emot
honom när han kom in genom dörren. Den unga flickan
låg på soffan insvept i en schal och med hufvudet
omlindadt af en stickad yllehalsduk, och när hon lyfte litet
på hufvudet och såg att det var han, sade hon med
svag röst och långsamt, som om det kostat på henne
att tala:
— Jaså det är du, Vilhelm ? Det var snällt af dig att
du kom! Jag är så sjuk och eländig, och tycker
rigtigt att jag vill qväfvas!
— Ja det undrar jag inte på, — svarade han så
kallt han kunde, ty han började redan tycka synd om
henne, — här är ju en förfärlig luft inne i rummet;
låt mig dra’ upp gardinen och öppna fönstret en smula!
— Nej gör inte det! — Jag tål inte vid dagsljuset,
det gör bara hufvudvärken värre!
— Nog är det mycket som skyr dagsljuset! —
återtog Vilhelm med dyster ton, — men nog blir
hufvudvärken mindre svår om jag öppnar fönstret!
Och dermed drog han upp gardinen och stälde upp
fönstret. Den friska höstluften strömmade in i rummet
och började genast att anställa jagt efter dropplukten
och ättikssyran, hvilka efter en stund skyndade ut
genom det öppna fönstret det fortaste de förmådde. När
det var gjort gick han fram till soffan stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
