Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det rörliga slaget, och linorna på teatervinden skäligen
anfrätta af himmelens väder och vind, så hände sig icke
bättre än att Vimmerbyridån helt plötsligt ramlade ner
i golfvet midt under omklädningsbestyret.
Jag lemnar åt läsaren sjelf att tänka sig den
genomkomiska villervalla som denna olyckshändelse hade till
följd! En röfvare hade just börjat att byta om på
fötterna, en annan hade prestskjortan i högste hugg
öfver hufvudet och röfvarkostymen under, en annan hade
— jag hade så när sagt, — ingen kostym alls, eller
åtminstone högst obetydligt i den vägen på sig, och alt
detta blef i ett ögonblick uppenbart för de förvånade
Vesteråsboarnas blickar. Sjövall-direktören skrattade
och svor och blåste i nicktpipan för att draga
uppmärksamheten ifrån toaletthemligheterna bakom fonden; men
innan den gamla ridån åter kom på sin plats, hade
publiken skrattat sig fyrdubbel på sina platser, och
aldrig har väl det glada stycket gjort mera skäl för sitt
namn än just här.
När derför garfvar Gråström först visade sig ute
i Vimmerbysalongen och sedan med stora steg klef in
på sjelfva scenen och dundrade sina faderliga
förebråelser midt in i »Vestas tempel», nådde munterheten sin
höjd, och när han slutligen blef framropad af
Vimmerbypubliken och lagerkröntes af Sjövall, så tyckte
naturligtvis Vesteråspubliken att den kunde göra lika så
mycket med, och så ropade den in allesammans, som
den glada älskarinnan hade spått, och medan Sjövall, i
sin dubbla egenskap af direktör både i pjesen och i
verkligheten, gick fyra, fem steg framför de öfriga, stod
Vilhelm som en lycklig far med sonens hand i sin ena
och den glada älskarinnans i den andra och bockade
sig af hjertans lust, i det att väldiga bergslagsnäfvar
derute i salongen daskade i hvarandra, så att det dånade
som gevärssalvor.
— Ser herrn, hvad sa’ jag? — ropade direktören
åt honom, medan de nere i klädlogen iklädde sig sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
