- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
153

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alldeles ogenomskådligt. Nu var floret aflyftadt, och jag
såg gumman stå i stilla bön framför en gipsmask, tagen
på dödsbädden af hennes äldste son, faderns afbild.
Gumman höll gudstjänst med sina minnen.

När den unga flickan gifte sig med sin fattige
fästanan, var det den präktiga gumman som på allt sätt
uppmuntrade idem, när släkten å sin sida gjorde allt för att
de skulle bli modlösa. Mången nyttig sak i det unga
boet ledde sitt ursprung från gumman, som hade den
sällsynta förmågan att alltid veta hvad som bäst behöfdes,
och att aldrig gifva så att gåfvan blef någon börda. På
bröllopskvällen var det den präktiga gumman som följde
de nygifta till deras hem, och hennes enkla, men
varmhjärtade välsignelse fingo de med sig dit in, och den
blef en verklig sådan, den bar frukt i blomstrande barn,
i ett förnöjsamt, aldrig öfverdådigt välstånd, och i en
äktenskaplig lycka utan några moln.

Någon tid därefter träffade jag den präktiga gumman
hos de nygifta, där hon naturligtvis alltid var en gärna
sedd gäst. Hon beklagade sig då, vid ett tillfälle när
den unga frun var ute i köket, att hon nu var så
ensam igen.

»Jag hade vant mig vid henne där,» sade hon i det
hon visade åt dörren där den unga frun gått ut; »och det
är alltid litet långsamt nu att vara ensam på nytt. Men
jag Jiar i stället tagit min gamla kompanjon mamsell
Thorson till mig, och hon är nog snäll, fast det förstås
att hon retar mig ibland med att hon flaggar så rasande
mar tion ska klä sig. Och då gafflar Augusta — så nog
har jag lifligt omkring mig, alltid!»

»Ja, men det är ju bra, att fru Granke har något att
skratta ät, och att retas åt också,? menade jag, »det är
hälsosamt, påstås det.»

»Jaja, det kan väl hända, det! Men till hösten får
jag hit min sonhustru och sondotter från Amerika. De
iska stanna öfver vintern; fast son min han kommer bara
på en liten titt, han, och så måste han resa igen. Jag
riktigt gläder mig åt att få se mitt barnbarn; det är
första gången det händer mig, skall jag säga, så man får

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free