Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kalla mig Österberg, för jag ä’ inte nå’n herre, har
jag sagt!» svarade Österberg ännu buttrare än förut.
»Nå, hvad å’ det Österberg vill veta då?» frågade
nu Pålson och lutade sdg på nytt tillbaka mot stolsryggen.
Det gled en ljusndng af tillfredsställelse öfver
skärgårdsbons väderbitna ansikte, när han hörde den enkla,
rättframma benämningen, den enda han var van vid och
den enda han godkände, och sedan han tagit sig en ny
bit tobak och valkat den några gånger i munnen, svarade
han slutligen långdraget och liksom tvekande:
»Hå, det är just ingenting så värst viktigt med det
... men sa, jag ville gärna höra om Pålson bara har vari’
försvarslös eller om han annars har... har tagi* någe’
eller — hm! — ja Pålson begriper fäll hvad jag menar?»
Och den hederlige österberg var mycket förlägen och
såg riktigt olycklig ut, när han nu tittade på Pålson öfver
kaffekoppen, som han i sitt bryderi hade lyft upp till
munnen, fastän den var tom.
»Nej, jag har hvarken stuli’ någe’ eller tagi’ lifve’ åf
någon!» svarade Pålson och såg honom öppet och
trovärdigt i ansiktet.
»Nå, det var då bra, det!» utbrast Österberg med
tillfredsställd ton. »Då kan Pålson ta’ och komma hem
till mig i morgon bitti’, så får vi språkas ve’ lite
närmare.»
Han nämnde adressen, men när han hade gjort det,
så var det som dm han kom att tänka [få något, som inte
förut fallit honom in, och med samma tvekande ton som
Jian förut begagnat frågade han nu utan att se på mannen
midt för sig:
*Hvar bor Pålson själf nånstans då?»
»Å, det är litet här och litet där, det!» svarade
Pålson långsamt. »1 går natt låg jag på en pråm nere
i Stadsgården, och i natt vet jag inte så noga hvar det
kan bli.»
Österberg såg på honom med vidt uppspärrade ögon.
Hemlös, husvill — det var något så oerhördt, tyckte han,
att det skar till i hjärtat på honom, och hur noga han
annars var om slantarna, tog han nu upp sin stora skinn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
